Kväve är en verklig grundpelare för livet – det ingår i aminosyror, DNA och RNA, vilket gör det helt centralt för allt levande. Den globala kvävecykeln beskriver hur kväve vandrar mellan atmosfären, vattnet, marken och organismerna: från luft och vatten till jord och mikrober, vidare till växter och djur och slutligen till människan. Människan bidrar idag i hög grad till att denna cykel hamnat i obalans – och konsekvenserna märks redan, eftersom både luft och vatten förorenas.
När forskarna utvecklade den arbetskrävande Haber-processen blev det möjligt att härma naturen och omvandla kvävgas till ammoniak för användning som konstgödsel. Större delen av detta kväve sippar sedan ner i grundvattnet. Enbart denna process tillför cirka 80 megaton kväve till den globala cykeln varje år. Fossila bränslen, som fortfarande utgör människans främsta energikälla, släpper dessutom ut över 20 megaton kväveföreningar – exempelvis lustgas – i atmosfären som växthusgaser.
Världshälsoorganisationens (WHO) riktvärde för nitrat, 45 milligram per liter dricksvatten, överskrids allmänt. I USA bedöms upp till 20 procent av grundvattnet vara förorenat av gödningsmedel och djurhållning. Nitrater är potentiellt cancerframkallande, och forskning kopplar till och med nivåer under WHO:s gränsvärde till cancerformer som non-Hodgkins lymfom samt urinblåse- och äggstockscancer. Nitrater har även satts i samband med andra reproduktionsrelaterade sjukdomar, framför allt metemoglobinemi – även känt som blåbarnssyndrom – som tyvärr ofta feldiagnostiseras.
Skadliga kväveoxider som svävar omkring i de lägre luftlagren bidrar till bildningen av marknära ozon, som angriper lungornas slemhinnor och orsakar luftvägssjukdomar som astma och överreaktiva luftvägar (RAD). Inandning av reaktivt kväve misstänks också ligga bakom flera hjärt- och lungsjukdomar, cancer samt ökad mottaglighet för förkylningsvirus (humant rhinovirus). Regelbunden hög exponering kan till och med bli dödlig – nära två miljoner människor i utvecklingsländer dör varje år till följd av kväverelaterad luftförorening.
Kväveföreningar i luft och vatten sprider sig vidare till såväl landbaserade som akvatiska ekosystem. Det får kedjeeffekter för flera sjukdomar hos människan, exempelvis malaria och West Nile-feber, eftersom myggornas livscykel påverkas av kvävet. Skaldjur som äter skadliga alger – som frodas tack vare kväveöverskottet – kan orsaka matförgiftning och till och med neurologiska eller förlamningsliknande besvär hos dem som äter dem. Även bakterien som orsakar den vattenburna sjukdomen kolera hänger samman med ökade kvävenivåer i vattnet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online