Experiment med bestrålning av livsmedel påbörjades redan 1916, bara fem år efter att radium upptäckts och isolerats. Det första storskaliga intresset för strålingssterilisering av livsmedel visade den amerikanska militären under 1950-talet. Idag bestrålas kommersiella livsmedel rutinmässigt världen över för att förlänga deras hållbarhet. Många människor – däribland flera forskare – har dock varnat för att denna metod inte är lika säker som den ofta utges för att vara.
Bestrålad mat är inte radioaktiv, men den är radiomimetisk. Det innebär att de förändringar som uppstår i det bestrålade livsmedlet kan göra så att maten skadar DNA på samma sätt som strålning gör, trots att livsmedlet i sig inte är radioaktivt. Förespråkare för bestrålning har använt denna distinktion för att hävda att metoden är ofarlig eftersom maten inte blir radioaktiv.
George L. Tritsch, doktor och specialist inom cancerforskning, vittnade inför den amerikanska kongressen 1987 om de mutagena effekterna av bestrålad mat på barn, möss och flugor. Barnen utvecklade blodavvikelser, mössen fick onormalt förstorade hjärtan och flugorna fick muterad eller död avkomma.
Anställda vid anläggningar för livsmedelsbestrålning utsätts för risker genom de material som används för att bestråla livsmedlen. Sedan 1974 har 54 olyckor registrerats av den amerikanska kärnkraftstillsynsmyndigheten Nuclear Regulatory Commission (NRC) vid 132 bestrolningsanläggningar. Eftersom NRC saknar tillsynsansvar över många anläggningar tror de flesta bedömare att detta antal i verkligheten är betydligt högre.
Arbetarna riskerar att drabbas av utrustningsfel, läckage samt olyckor under transport, installation och utbyte av utrustningen.
De förändringar som bestrolningsprocessen åstadkommer i livsmedlen kan potentiellt vara skadliga. Dessa förändringar kallas radiolytiska förändringar, och de ämnen som bildas under processen benämns radiolytiska produkter. Bland de radiolytiska produkter som finns i bestrålad mat återfinns förhöjda nivåer av bensen, formaldehyd och myrsyra. Bensen är en bekräftad cancerframkallande substans.
Strålningen förstör dessutom viktiga näringsämnen, bland annat vitamin A, B-vitaminer, vitamin C, E och K samt folsyra. Detta innebär att bestrålad mat kan se frisk ut men ha ett kraftigt minskat näringsvärde.
Okända faror är lika viktiga som kända. Livsmedelsbestrålning har, liksom många andra tekniker, tagits i bruk utan full kunskap om sina långtidseffekter. Vissa forskare har blivit mycket oroade över de miljöskador som många moderna metoder orsakat – metoder som togs i allmänt bruk innan de var ordentligt förstådda.
Dessa forskare förespråkar att samhällets politik ska bygga på försiktighetsprincipen. Enligt försiktighetsprincipen ligger inte bevisbördan på kritikerna av en metod att visa att den är skadlig. I stället säger principen att "där en verksamhet medför hot mot miljön eller människors hälsa bör försiktighetsåtgärder vidtas även om vissa orsakssamband inte har fastställts vetenskapligt till fullo".
Trots att livsmedelsbestrålning används kommersiellt i stor skala världen över finns det väsentliga frågor kvar gällande dess säkerhet. Från radiomimetiska effekter som kan skada DNA, till risker för arbetare, bildandet av cancerframkallande ämnen, förlust av näringsämnen och bristen på långtidsstudier – argumenten för försiktighet är många. Konsumenter som vill undvika bestrålad mat kan leta efter märkning, då bestrålande livsmedel i EU måste märkas med symbolen "radura" och texten "bestrålad" eller "behandlad med joniserande strålning".
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online