Att leda bort avloppsvatten från tätorter har praktiserats sedan London byggde världens första kloaksystem i början av 1800-talet. Men när sjukdomar bröt ut år 1850 till följd av vattenföroreningar insåg man att avloppsvatten inte bara behöver ledas bort – det måste också renas för att skydda folkhälsan och den allmänna hygienen. Idag har varje större stad i den utvecklade världen någon form av standardiserad avloppsrening. Den vanligaste formen sker vid reningsverk och kan bestå av fysikaliska, kemiska och biologiska processer.
Innan avloppsvattnet kan renas måste alla fasta ämnen avlägsnas genom en förbehandlingsprocess. Material som löv, grenar, skräp, jord och sand tas bort för att förhindra skador och stopp i behandlingssystemet. Avskiljningen sker normalt med mekaniska silar som fångar upp oönskat fast avfall. Vissa moderna reningsverk utför dessutom avskiljning av grus samt fett och olja innan själva reningen påbörjas, men dessa steg genomförs inte alltid eftersom de kräver mer specialiserad utrustning. En standardreningsverks förbehandling tar vanligtvis bort 40 till 50 procent av föroreningarna i vattnet.
När allt fast avfall tagits bort påbörjas den biologiska process som kallas primärbehandling, när vattnet passerar verkets primära klargöringsbassänger. Här tillsätts luft i avloppsvattnet, vanligtvis genom en beluftad tank eller genom att vattnet sätts i rotation. Luften främjar tillväxten av naturliga mikroorganismer, ofta kallade "aktiverat slam", som renar avloppsvattnet genom att bryta ner föroreningar och annat organiskt material.
Därefter leds avloppsvattnet till sekundära klargöringsbassänger där det aktiverade slammet sjunker till botten och kan återanvändas. Normalt behålls en del av slammet på anläggningen för återanvändning i processen, medan överskottet deponeras eller tas om hand på annat sätt. När det aktiverade slammet avlägsnats filtreras vattnet en sista gång för att säkerställa att inga fasta partiklar återstår.
Nästa steg i reningen är tillsats av den kemiska komponenten natriumhypoklorit – ett ämne som i vardagligt tal är mest känt som klorin. Eftersom natriumhypoklorit är ett mycket starkt kemiskt ämne används endast små mängder vid desinficeringen av vattnet. I genomsnitt behövs cirka 1 liter natriumhypoklorit för att rena 4 000 liter vatten. När hela behandlingsprocessen är klar är avloppsvattnet ungefär 90 procent fritt från föroreningar.
När avloppsvattnet har behandlats klart och blivit rent återförs det till miljön. De flesta reningsverk ligger nära en naturlig vattenkälla, oavsett om det rör sig om en bäck, flod, sjö eller damm. Vanligtvis leds vattnet tillbaka till den naturliga källan via ett nätverk av underjordiska rörledningar eller viadukter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online