Klor är ett av världens mest använda desinfektionsmedel, tack vare sin förmåga att effektivt döda bakterier. I USA har klor använts för att rena dricksvattenförsörjningen i nästan hundra år, och alla som har en pool i trädgården vet hur viktigt det är att tillsätta klor i vattnet. Men trots sin popularitet är klor fortfarande ett gift – och en växande mängd forskning tyder på att det är en föråldrad metod för vattenrening.
Klor används för att döda bakterier i dricksvattnet, vilket till stor del är en positiv effekt. Det är dock ett kemiskt gift som dödar bakterier oselekterat – även de nyttiga bakterier som vår kropp drar nytta av, exempelvis acidofilus (Lactobacillus acidophilus). Acidofilus är en skyddande organism som samverkar med andra organismer i kroppen, särskilt i tjocktarmen, och hjälper till att stärka vårt immunförsvar mot infektioner. När klor i dricksvattnet dödar dessa naturligt förekommande organismer kan det skada dem som dricker vattnet – vi är trots allt också levande organismer. Dessutom är klor helt verkningslöst mot parasiter.
Klor är ett aktivt och relativt potent kemiskt ämne som reagerar med andra ämnen i vattenkällan och bildar nya föreningar. Dessa klorerade kolväten, så kallade trihalometaner (THM), uppstår när klor tillsätts i vattenförsörjningen och kommer i kontakt med nedbrytande växt- eller djurmaterial. De resulterande trihalometanerna är farligare för människor än både det ursprungliga nedbrytningsmaterialet och kloret självt. Så även om klor dödar bakterierna i vattnet binder det sig till annat material och skapar något som potentiellt är mer dödligt än bakterierna det var tänkt att eliminera.
En av effekterna av att människor konsumerar trihalometaner är en ökad cancerfrekvens. Förhöjd frekvens av tjocktarms-, blås- och ändtarmscancer har observerats i samhällen som exponerats för starkt klorerade vattenkällor. En hela 44 procent högre risk att utveckla cancer har noterats hos personer som under längre tid exponerats för starkt klorerat dricksvatten.
Kaliforniska forskare genomförde en studie på 5 000 gravida kvinnor i samhällena Walnut Creek och Santa Clara och upptäckte att kvinnor som drack mer än fem glas klorerat kranvatten per dag hade en missfallsrisk på 9,5 procent – nästan dubbelt så hög som de 5,7 procent som gällde kvinnor som drack mindre än fem glas. Studien inkluderade inte data för kvinnor som inte drack kranvattnet eller konsumerade THM:er. Klor i vatten har också kopplats till nedbrytning av essentiella fettsyror, vilka är avgörande för hjärnans och nervsystemets utveckling.
Den som vill minska sin exponering för klor och trihalometaner kan använda ett aktivt kolfilter, som effektivt tar bort både klor och dess biprodukter från dricksvattnet. Att låta kranvattnet stå öppet en stund innan det dricks kan också minska klorhalten, men filtrering är det mest effektiva alternativet för den som vill skydda sig på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online