Att bränna sopor är en uråldrig sed. I mitten av 1900-talet blev kommunala förbränningsanläggningar populära för att hantera fast avfall. Enorma ugnar byggdes utanför samhällena, och soporna som samlades in av kommunala arbetare brändes. När luftföroreningarna började påverka människors hälsa övergick många samhällen till mindre skadliga metoder för avfallshantering. Förbränningsugnar används dock fortfarande, men numera med betydligt mer avancerade system som renar skadliga luftföroreningar innan röken släpps ut i atmosfären.
Den enkla tunnugnen är den vanligaste typen av förbränningsugn. I små samhällen i utvecklingsländer samlas soporna in och läggs i en tunnformad ugn som sedan tänds på. Den brännbara delen av avfallet eldas upp medan resten smälter. Askan och det fasta avfallet samlas därefter upp från ugnen och dumpas på ett övergivet område eller en soptipp.
Sortering av brännbart och icke-brännbart material görs oftast inte, vilket innebär att giftiga gaser och tungmetaller släpps ut fritt i atmosfären. Denna metod är enkel och billig, men samtidigt den mest miljöskadliga varianten.
Kommuner och sjukhus använder förbränningsugnar med fast eller rörlig rost för att bränna avfall. Överhettad luft som eldas med olja eller naturgas pressas in i en stor härd som innehåller avfallet.
I en ugn med fast rost staplas avfallet på en metallrost över en stor grop där askan samlas upp. Uppvärm luft tillförs från askgropen så att avfallet fortsätter att brinna.
Ugnen med rörlig rost använder transportband. Varm luft eller lågor sprutas in i härden genom munstycken strax ovanför rosten, och avfallet förs långsamt längs rosten tills det helt förbränts. En ugn med rörlig rost är betydligt effektivare än en med fast rost, tack vare den större mängd avfall den kan hantera samt hur enkelt det är att lasta in avfallet och avlägsna aska och slagg.
Roterugnsugnar används för att göra sig av med både flytande och fast farligt industriavfall. Ugnen består av två kammare som bearbetar avfallet i olika steg.
Den första kammaren är en roterande ståltunna klädd med isoleringsmaterial. Tunnan vrider avfallet kontinuerligt under förbränningen, vilket säkerställer en jämn och effektiv eldning. De förorenade gaserna och partiklarna som bildas efter förbränningen leds därefter vidare till den andra kammaren, där de genomgår en andra förbränningscykel innan de släpps ut. Detta gör roterugnsugnen till ett av de säkraste alternativen för hantering av hälsofarligt industriavfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online