Matarvattnet till ett system för omvänd osmos (RO) måste hålla en definierad kvalitet för att anläggningen ska fungera effektivt. Utan tillräcklig förbehandling uppstår snabbt problem som avlagringar (scaling), beläggningar (fouling) och nedbrytning av membran. Regelbundna analyser av vattenkvaliteten är därför avgörande för att förebygga dessa problem och förlänga systemets livslängd.
Vatten med höga halter av kalcium och magnesium, så kallat hårt vatten, kan bilda fasta avlagringar i RO-systemet. Problemet förebyggs enklast genom försurning med svavel- eller saltsyra, vilket hindrar mineralerna från att kristallisera. Ett alternativ är att tillsätta ett mjukgörande medel, exempelvis kalk eller natriumhydroxid, som via jonbyte minskar risken för avlagringar.
Mikroorganismer, mineraler och organiskt material försämrar RO-systemets prestanda över tid. Matarvattnet bör därför desinfekteras med klor för att döda mikroorganismer. Kemisk behandling med en katjonisk polymer – samma typ av kemikalie som används inom poolvård – främjar dessutom koagulering av mineraler och partiklar. I kombination med efterföljande filtrering förlängs RO-systemets livslängd betydligt. Observera att restklor bör tas bort, exempelvis via aktivt kol, innan vattnet når membranet.
Både starkt surt och starkt basiskt vatten kan snabbt förstöra ett RO-membran. pH-värdet i matarvattnet bör ligga mellan 6,5 och 8,5, där intervallet 8–8,5 är optimalt. Justera värdet genom försurning eller tillsats av basiskt medel beroende på utgångsläget. Höga halter av oxiderande ämnen, framför allt fritt klor, bryter ner membranmaterialet och måste doseras och hanteras med stor försiktighet.
Sammanfattningsvis bygger god RO-drift på tre pelare: kontroll av hårdhetsbildande mineraler, effektiv desinfektion och koagulering samt ett stabilt pH utan skadliga oxidanter. Med rätt förbehandling skyddas membranen och anläggningen levererar jämn kvalitet under lång tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online