Så genomför du en grundlig alkohol- och drogbedömning

En noggrant genomförd bedömning är avgörande för att korrekt kunna uppskatta svårighetsgraden av ett substansbrukssyndrom. Genom att bygga upp förtroende, samla in en detaljerad anamnes och utföra riktade fysiska undersökningar kan vårdpersonal ta fram effektiva behandlingsplaner – och samtidigt uppfylla juridiska eller institutionella krav.

Fem viktiga steg i bedömningen

1. Bygg förtroende och trygghet

Skapa en god relation med patienten genom att tydligt förklara sekretessreglerna och genomföra intervjun i avskildhet. Behåll ett lugnt och icke-dömmande förhållningssätt – undvik att verka överlägsen eller konfrontativ – för att uppmuntra patienten att öppet dela sina erfarenheter.

2. Samla in en heltäckande substansanamnes

Kartlägg aktuell bruksstatus: vilka substanser som används, frekvens, varaktighet, administreringsvägar samt eventuella tidigare behandlingsförsök. Fråga även om bruksmönster och förändringar som skett på senare tid.

3. Genomför en första fysisk undersökning med fokus på berusning och abstinens

Leta efter tecken som vidgade pupiller, dåsighet, sluddrigt tal, förvirring eller psykotiska symtom för att kunna bedöma hur allvarlig abstinensen är.

4. Utför en andra undersökning för medicinska komplikationer

Bedöm mental status och vitala parametrar, och inspektera kroppen efter injektionsmärken. Var uppmärksam på svullna lymfkörtlar samt tecken på hjärt-, lung- eller leverproblem.

5. Utvärdera patientens motivation att förändras

Viljan att sluta använda substanser är en avgörande faktor för behandlingens framgång. Bristande motivation kan försvåra framstegen, vilket gör det viktigt att identifiera och stärka patientens egen drivkraft till förändring.