Medicare Catastrophic Coverage Act var en kortlivad lagstiftning som president Ronald Reagan undertecknade 1988. Redan året därpå upphävades lagen helt, efter ett utbrett och starkt missnöje bland allmänheten.
Lagens centrala syfte var att skydda äldre människor från överväldigande ekonomiska svårigheter i samband med allvarliga sjukdomar som krävde dyr medicinsk vård, enligt en artikel från 1994 i tidskriften Journal of Health Politics, Policy and Law. Lagstiftningen avskaffade de dagliga självavgifterna för sjukhusvistelser som översteg 60 dagar och införde dessutom ett tak för hur mycket patienterna behövde betala i självrisk vid läkarvård.
Den del av lagen som gällde läkemedelsförmåner verkställdes aldrig. Enligt planen skulle förmånen införas stegvis från och med 1991, med början i en samförsäkringsavgift på 50 procent av läkemedelskostnaderna. Denna avgift skulle därefter sänkas till 20 procent under de två följande åren.
Lagen visade sig snabbt bli mycket impopulär. En viktig orsak var att de äldre – som utgjorde huvudmottagarna av de nya förmånerna – motsatte sig de skattehöjningar som krävdes för att finansiera dem. Många pensionärer tyckte att det var orättvist att de själva skulle bära kostnaden, eftersom de redan betalat skatt under hela sitt arbetsliv. Dessutom fanns en utbredd uppfattning om att lagstiftningen erbjöd otillräckliga förmåner när det gällde långtidsvård, enligt en artikel från 1990 i tidskriften Health Affairs.
Trots att lagen sågs som den största utbyggnaden av Medicare sedan programmets tillkomst 1965 tvingades kongressen slutligen böja sig för motståndet. I november 1989 beslutade man att upphäva lagen i sin helhet, och upphävandet undertecknades av president George H.W. Bush.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online