Omvänd osmos (RO), ibland även kallad ultrafiltrering, är en vattenbehandlingsmetod som ursprungligen utvecklades för att avsalta havsvatten. Idag används tekniken i allt större utsträckning för att rena dricksvatten i hemmet, där den kan förbättra både vattnets smak och renhet.
Processen bygger på ett semipermeabelt membran med mikroskopiskt små öppningar. Öppningarna är tillräckligt stora för att vattenmolekyler ska kunna passera igenom, men för små för att salter och andra större molekyler ska slippa fram. Tryck drivs mot vattnet så att det tvingas genom membranet, vilket separerar det rena vattnet från föroreningarna.
Innan du installerar ett RO-system bör du testa ditt hushålls vattenförsörjning för att fastställa innehållet av bakterier och mineraler. Omvänd osmos används i allmänhet endast för dricks- och matlagningsvatten, eftersom metoden inte kan avlägsna alla bakteriella föroreningar. En komplett vattenlösning kan därför behöva kombineras med andra behandlingsmetoder.
Ett typiskt RO-system består av ett förfilter, ett efterfilter, det semipermeabla membranet, en trycksatt lagringstank och en separat tappkran. Utrustningen placeras oftast under diskbänken i köket, vilket gör den diskret och lättillgänglig.
Omvänd osmos kan effektivt avlägsna många orenheter från vattnet, exempelvis salt och järn. Resultatet blir ett vatten med bättre smak och högre renhet, vilket uppskattas av många hushåll.
Tekniken har dock sina begränsningar. Reningsprocessen förbrukar stora mängder vatten – cirka tre gallon (drygt 11 liter) vatten går åt för varje gallon (ungefär 3,8 liter) dricksvatten som produceras. Dessutom kan inte alla föroreningar avlägsnas, eftersom vissa kemikalier, såsom klor, är tillräckligt små för att passera genom det semipermeabla membranet. Detta gör att ett aktivt kolfilter ofta behövs som komplettering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online