Forskningen inom dricksvattenrening har lett fram till utvecklingen av ultravioletta desinfektionsenheter som renar vatten och gör det drickbart. Tidigare användes ultraviolett desinfektion främst för rening av avloppsvatten, men idag betraktas vattenreningssystem med UV-teknik som ett av de mest kostnadseffektiva alternativen för att desinficera dricksvatten.
Ultraviolett ljus dödar mikroorganismer genom att tränga igenom cellväggen och nå in i cellens kärna, där strålningen förändrar DNA-strängarna och stör det genetiska materialet. Cellen blir då inaktiverad och förmår inte längre föröka sig. Det är viktigt att förstå att UV-strålning endast skadar cellernas DNA och hindrar deras multiplikation – metoden tar inte bort organiskt eller oorganiskt partikelmaterial ur vattnet, och den påverkar inte heller vattnets kemiska egenskaper.
UV-desinfektionsenheter använder en kvicksilverånlampa för att producera ultraviolett strålning. När elektrisk ström tillförs lampan förångas kvicksilvret och börjar avge UV-strålning med olika våglängder. Lamporna placeras aldrig i direkt kontakt med vattnet. De kan antingen kapslas in i kvartshylsor med hög transmittans och monteras inne i vattenkammaren, eller placeras utanför kammaren så att strålningen passerar genom vatten som rinner genom fina teflonrör.
UV-strålning med en våglängd mellan 250 och 270 nanometer anses idealisk för att uppnå maximal desinfektionseffekt. Det finns tre huvudtyper av UV-lampor: lågtryckslampor, lågtryckslampor med hög effekt samt mediumtryckslampor.
Desinfektionens effektivitet beror inte bara på ljusets intensitet och exponeringstiden, utan även på flödeshastigheten. Rinner vattnet för snabbt blir exponeringstiden för kort, medan ett alltför långsamt flöde kan få systemet att överhettas. Därför rekommenderas UV-lampor i vattenledningar med oavbruten vattentillförsel som kan styras till en medelhög flödeshastighet, så att vattnet hinner exponeras tillräckligt länge.
Också vattenkvaliteten påverkar resultatet. Kraftig grumlighet och suspenderade partiklar kan minska desinfektionens effektivitet, eftersom partiklarna skuggar mikroorganismerna från det direkta UV-ljuset. Mikroorganismerna kan då undkomma behandlingen och förbli aktiva och smittspridande. För bästa resultat bör vattnet därför ofta förrenas eller filtreras innan UV-behandling.
Ta hänsyn till vilken typ av mikroorganismer som finns i vattnet när du väljer våglängd och intensitet. Bakterier och virus är relativt lätta att oskadliggöra, medan mögel och sporer kräver en betydligt högre intensitet av ultraviolett strålning för att inaktiveras.
Sammanfattningsvis är UV-desinfektion en effektiv, kemiefri metod för att göra dricksvatten säkert – förutsatt att rätt lampa väljs, flödet styrs korrekt och vattnet har tillräckligt god kvalitet innan behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online