Bly, arsenik och E. coli är dödligt i stora doser, men människor får i sig dessa ämnen i små mängder varje dag. Bly kan till exempel läcka ut i ett hems dricksvatten från korroderande rör. Vid tillräckligt höga halter kan bly orsaka potentiellt livshotande hjärnskador, enligt den amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA.
För att skydda allmänheten från höga halter av föroreningar antog kongressen Safe Drinking Water Act år 1974, en lag som senare ändrades 1986 och 1996. Här går vi igenom lagens viktigaste bestämmelser, förbud, sanktioner och historia.
Safe Drinking Water Act fastställer nationella gränsvärden för föroreningshalter som alla offentliga vattensystem i USA – cirka 170 000 stycken – måste följa. Delstaterna har huvudansvaret för att granska alla dricksvattenkällor inom sina gränser och åtgärda eventuella problem.
EPA kräver dessutom att delstaterna offentliggör årsrapporter om vattenkällornas föroreningshalter och deras möjliga hälsoeffekter. Den federala regeringen finansierar delstaterna genom Drinking Water State Revolving Fund – som uppgick till nästan 1,4 miljarder dollar år 2010 – så att nödvändiga reparationer och uppgraderingar av vattenanläggningar kan genomföras.
Tillägget från 1986 införde bland annat skärpta regler kring bly. Lagen förbjuder installation och användning av rör, VVS-armaturer, lödtenn och flussmedel som innehåller bly och är avsedda för offentliga eller bostadsnära vattensystem. Ett undantag gäller för blyfogar som behövs vid reparation av gjutjärnsrör.
Ändringen 1996 slog fast att det är olagligt att installera blyrör, beslag eller armaturer i kommersiella verksamheter. Metallen är fortfarande tillåten inom tillverkning och industriell bearbetning, men ändringen förbjuder även försäljning och användning av blyhaltigt lödtenn och flussmedel för VVS-arbeten.
EPA för en lista över närmare 100 föroreningar som delstaterna är skyldiga att övervaka. Safe Drinking Water Act indelar föroreningarna i sex undergrupper:
Lagen anger hur hög halt av respektive förorening som tillåts per milligram vatten, vilka hälsorisker överexponering kan medföra samt var föroreningarna kommer ifrån.
Om en delstat inte följer de riktlinjer som EPA fastställt i lagen kan myndigheten ingripa genom att utfärda en order. Delstaterna har då 30 dagar på sig att efterkomma den. Gör de inte det kan EPA väcka talan i en federal distriktsdomstol, som i sin tur kan beordra delstaten att åtgärda vattenföroreningarna och böta den med upp till 25 000 dollar.
Det finns även påföljder knutna till särskilda överträdelser. Misslyckas en delstat exempelvis med att verkställa förbudet mot att lägga blyrör kan EPA hålla inne upp till 5 procent av de federala bidragen ur Drinking Water State Revolving Fund.
Safe Drinking Water Act tillkom 1974 efter en rad nyhetsartiklar som ifrågasatte kvaliteten på dricksvattnet i USA. Som svar testade myndigheterna 80 vattensystem runt om i landet, varefter kongressen och president Gerald Ford godkände lagen.
Tillägget 1986 utökade lagens omfattning och finansiering samt införde fler restriktioner med strängare påföljder. Ändringen 1996 betonade allmänhetens rätt att veta genom att kräva att delstaterna ger invånarna enkel tillgång till årliga rapporter om dricksvattnets kvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online