Idén att använda antiseptisk tvål för personlig handhygien och för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar har funnits sedan 1800-talet. Detta förklarar Dr. John M. Boyce och Dr. Didier Pittet i sin artikel för den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention).
Under 1800-talet tillsattes kalk och klorid till flytande tvålar för att framställa antiseptisk tvål. Detta var ett av de första stegen mot systematisk desinfektion inom vården och la grunden för den moderna handhygienen.
CDC redogör för att Ignaz Semmelweis år 1847, efter att ha rekommenderat läkare att tvätta händerna med en klorlösning mellan obduktioner och besök hos barnafödande patienter, kunde konstatera en minskning av överföringen av barnsängsfeber samt en lägre dödlighet bland patienterna. Semmelweis arbete betraktas idag som banbrytande inom infektionsprevention.
På 1960-talet utbildade det amerikanska hälsovårdsdepartementet vårdpersonal i att tvätta händerna med vanlig tvål och vatten, samt att endast använda antiseptika när en diskho inte var tillgänglig.
År 1975 och 1985 rekommenderade CDC antimikrobiell tvål för regelbunden handtvätt, samt vattenfria antiseptiska medel för användning när vatten inte fanns tillgängligt. Dessa riktlinjer blev en viktig milstolpe för hygienstandarden inom amerikansk hälso- och sjukvård.
För att främja handhygien och döda sjukdomsbärande mikroorganismer rekommenderar CDC numera att man tvättar händerna i minst 15 sekunder med antiseptisk tvål. Grundlig handtvätt är fortfarande en av de mest effektiva åtgärderna för att förebygga smittspridning, både inom vården och i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online