Fluorescerande material, även kallade fluoroforer, avger synligt eller osynligt ljus när de bestrålas med kortare våglängder, exempelvis ultravioletta strålar eller röntgenstrålning. Så snart bestrålningen upphör slutar också fluorescenseffekten, och emissionen av kortare våglängder upphör. I dagsljus framstår de emitterade våglängderna som vita tack vare fluorescensen, vilken övergår i en intensivt fluorescerande färg när materialet exciteras av ultraviolett strålning.
Fluorescens är en optisk egenskap hos fluorescerande material. När fotonpaket med en viss våglängd träffar ett fluorescerande material absorberar dess molekyler fotonerna och sänder därefter ut fotoner med jämförelsevis längre våglängder. Energiskillnaden mellan de absorberade och de utsända fotonerna omvandlas till vibrationsenergi eller värmeenergi.
Flera typer av bärnsten och kalkspat fluorescerar vid bestrålning med kortvågigt ultraviolett ljus. Hope-diamanten, smaragder och rubiner avger röd fluorescens när de exponeras för kortvågiga UV-strålar. Råoljans fluorescerande egenskaper utnyttjas även vid oljeletning och borrning – tunga oljor fluorescerar till exempel i mattbrun färg, medan tjära lyser i klargult. Även vissa organiska vätskor uppvisar fluorescerande egenskaper; en blandning av antracen i toluen eller bensen fluorescerar exempelvis vid bestrålning med ultravioletta eller gammastrålar.
Ljuskällor som bygger på fluorescerande material avger betydligt mindre spillvärme än andra ljuskällor, såsom halogenlampor och glödlampor. De flesta brandincidenter som förknippas med fluorescerande belysning beror i själva verket på halogenlampor. Även glödlampor innebär större brandrisk än lysrör, eftersom både halogen- och glödlampor avger mer spillvärme än fluorescerande lampor gör.
Begreppet "fluorescens" härleds från mineralet fluorit, som är ett av de starkast fluorescerande materialen. Dess huvudsakliga beståndsdel är kalciumfluorid. Att fenomenet namngavs efter just denna mineral kan bero på att den var det första material man upptäckte som avger ljus när det exciteras av någon form av bestrålning.
Fluorescerande material har många olika användningsområden. Fluorescerande belysning är numera en självklarhet och betraktas som mer energisnål än traditionell glödlampsteknik. Fluorescerande ljus används både kommersiellt och industriellt. Även analytisk kemi och biokemi drar stor nytta av fluorescerande material vid märkning av molekyler. Fluorescerande märkning tillämpas för att bestämma position, metabola vägar och bildning hos flera biologiska molekyler och levande strukturer, exempelvis celler och antikroppar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online