Medicare Part D är den del av Medicare som täcker receptbelagda läkemedel. Syftet är att hjälpa äldre personer som tidigare inte haft tillgång till läkemedelsförmåner att kunna ha råd med sina mediciner. För många seniorer innebär programmet ett värdefullt stöd – men det finns också flera nackdelar som är viktiga att känna till innan man väljer en plan.
Eftersom det finns så många olika Medicare Part D-planer att välja mellan blir många äldre förvirrade och vet inte vilken plan som passar deras behov bäst. Inte nog med det – det kan även vara svårt för läkare och apotekare att hålla reda på vilka läkemedel som täcks av respektive plan och vilka som inte gör det.
Enligt en sammanfattning från Samford University har Medicare Part D visat sig vara särskilt förvirrande för personer som samtidigt har Medicaid. Under Medicaid fick mottagarna viss läkemedelstäckning, men genom att registrera sig i båda programmen kan de numera få ut mer av sina läkemedelsförmåner. Övergången från ett etablerat system till ett nytt upplevdes dock som överväldigande för många.
Om personer med Medicaid inte själva väljer en Part D-plan skriver Center for Medicare and Medicaid Services automatiskt in dem i en sådan. Det har i sin tur lett till att vissa inte fått den medicin de behöver, eftersom den plan de hamnat i inte täckte just deras läkemedel.
Många vanligt förekommande receptbelagda läkemedel omfattas inte av Part D-planerna. Att placera personer i slumpmässigt tilldelade planer kan skapa allvarliga problem om det uppstår luckor i täckningen. Dessutom lägger läkare mycket tid på att begära undantag för läkemedel som inte täcks, så att deras patienter får rätt behandling.
Detta är extra komplicerat för patienter som använder flera olika läkemedel samtidigt. Eftersom vissa preparat inte fungerar ihop kan en specifik medicin ibland vara det enda möjliga alternativet – och då blir ett undantag avgörande.
Ett annat välkänt problem med Medicare Part D kallas "doughnut hole", eller täckningsgapet. Programmet betalar endast ett visst belopp för läkemedel varje år, och beloppet varierar mellan olika planer. I en typisk plan, per 2009, betalade Medicare 2 830 dollar, varefter täckningen upphörde och inte återupptogs förrän de egna kostnaderna nått 4 550 dollar.
När mottagarna hamnar i täckningsgapet betalar de hela kostnaden för sina mediciner ur egen ficka. Vissa når aldrig gapet, andra fastnar i det fram till nästa kalenderår, medan ytterligare andra återfår sin täckning under årets lopp. För en del människor blir medicinerna oöverkomligt dyra under den här perioden, och de väljer att sluta ta dem – vilket kan få mycket allvarliga konsekvenser för hälsan.
Värt att notera är att täckningsgapet successivt minskats genom reformer inom hälsovårdsreformen Affordable Care Act och helt avvecklats från och med 2020, vilket gjort situationen bättre för dagens mottagare. Trots detta kvarstår andra utmaningar, som komplexiteten i planvalet och de läkemedel som fortfarande saknar täckning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online