AED (Automated External Defibrillator), på svenska ofta kallad automatisk extern defibrillator eller helt enkelt hjärtstartare, är en kompakt apparat som används för att återuppliva personer som drabbats av plötsligt hjärtstopp och saknar normal hjärtrytm. Apparaterna är små, enkla att använda och har installerats i skolor, flygplatser och andra offentliga miljöer i syfte att öka antalet livräddande defibrilleringstillfällen på platser där många människor vistas och där hjärtinfarkter kan inträffa.
Förkortningen AED består av tre ord som tillsammans beskriver hur apparaten fungerar. Nedan förklarar vi vad varje del betyder.
Bokstaven "A" i AED står för automatisk. Detta syftar på apparatens förmåga att själv analysera hjärtrytmen, ge tydliga röst- och textinstruktioner till användaren om när en stöt ska ges samt att avgöra om stöten över huvud taget behövs. Användaren behöver alltså ingen medicinsk utbildning för att kunna hantera apparaten.
Bokstaven "E" står för extern. Den första framgångsrika defibrilleringen utfördes på patienter med öppen bröstkorg, exempelvis under öppna hjärtoperationer. Moderna AED-apparater används däremot på patienter med sluten bröstkorg. Elektroderna placeras på patientens bröst och sida, det vill säga externt i förhållande till hjärtat, vilket gör behandlingen snabb och icke-invasiv.
Bokstäverna "D" står för defibrillator. En AED är en defibrillator avsedd för personer med onormala hjärtrytmer, så kallade fibrilleringar. Apparaten analyserar först om dessa onormala eller frånvarande hjärtrytmer föreligger innan den rekommenderar en stöt. När användaren sedan aktiverar stöten enligt instruktionerna levererar apparaten en elektrisk impuls som kan återställa hjärtats normala rytm.
Tidigt ingripande är avgörande vid plötsligt hjärtstopp. Kombinationen av HLR (hjärt-lungräddning) och snabb användning av en AED kraftigt ökar överlevnadschanserna. Ju tidigare defibrillering sker, desto större är möjligheten att rädda livet på den drabbade.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online