Ringorm är ett samlingsnamn för flera olika svampinfektioner i huden. Katter är särskilt mottagliga, men även hundar kan drabbas. Infektionen kan dessutom överföras till människor. Upptäcks den tidigt nog är den fullt botbar, men eftersom ringorm är mycket smittsam kan hanteringen bli både komplicerad och dyr. För ett djurhem kan ett utbrott därför få allvarliga konsekvenser – både för budgeten och för anläggningens rykte.
Det vetenskapliga namnet på ringorm är dermatofytos, ofta orsakad av svampen Microsporum canis. Hos människor kallas tillståndet ibland "tinea", ett begrepp som omfattar flera olika hudsjukdomar. På fötterna kallas infektionen fotsvamp och i ljumsken ljumsksvamp. I alla sina former är den mycket smittsam och kan vara svår att upptäcka i tidiga skeden. Det innebär att ett smittat djur kan lämnas in till ett djurhem utan att personalen inser att något är fel.
Typiska tecken på dermatofytos hos katter är runda fläckar med håravfall där huden ser rå eller rodnad ut. Behandlas fläckarna inte snabbt får de en skorvig, grynig yta och sprider sig fort. Hundar utvecklar liknande fläckar. Hos människor börjar infektionen oftast som en liten röd prick som växer till en cirkulär fläck med röd ytterkant – därav det traditionella namnet ringorm.
Vid undersökning med en Wood-lampa, en särskild typ av UV-lampa, fluorescerar de infekterade områdena. Metoden är inte avgörande i sig, men kan underlätta tidig diagnos innan hudförändringarna hunnit utvecklas. En säker diagnos kräver dock en odling, och hela den diagnostiska processen kan ta upp till två veckor. Eftersom varje djur måste undersökas var för sig kan kostnaderna stiga snabbt på ett djurhem.
När ringorm väl kommit in på ett djurhem sprids den snabbt från djur till djur om strikta försiktighetsåtgärder inte vidtas. Smittan överförs via kontakt med infekterat damm, hudflagor, hår eller genom direktkontakt med andra djur. Ett djur som misstänks vara smittat ska därför omedelbart isoleras.
Behandlingen omfattar bland annat lokala preparat som hydrokortisonkräm eller jod. Bad med kalksvavel kan också vara effektivt. Eftersom katter är känsliga för vissa läkemedel ska endast veterinärgodkända behandlingar användas. Vid svåra infektioner kan intern medicinering behövas.
Efter kontakt med ett misstänkt smittat djur ska händerna tvättas och kläderna tvättas i hett vatten med blekmedel och torkas i torktumlare innan de används igen. Alla djurbäddar, kattlådor, leksaker och andra textilier ska kasseras. Ytor desinficeras med en 1-procentig formalinlösning, en blandning av en del bleach till tio delar vatten eller med enilkonazol. För djurhem är blekmedelslösningen oftast den mest tillgängliga och kostnadseffektiva. Miljösaneringen är avgörande eftersom sporer kan överleva upp till 18 månader utan en värd.
Ringorm kan vara svår att upptäcka och diagnosticera. Skabb, rävskabb och loppbettseksem ger nämligen liknande symtom. Sporerna kan dessutom överleva i miljön länge efter att det smittade djuret tagits bort. Även om infektionen är hundraprocentigt botbar kan diagnos och behandling vara både tidskrävande och kostsam. Att släppa fram smittade djur till adoption kan skada djurhemmets rykte allvarligt. Dermatofytos är zoonotisk – smittan överförs alltså mellan djur och människor i båda riktningar. Om lokalerna inte desinficeras ordentligt kan gardiner, mattor, ventilationskanaler och andra ytor fortsätta bära på svampen.
I många avseenden är dermatofytos en relativt harmlös åkomma, men den extremt höga smittsamheten och svampens envishet gör den till ett betydande problem. För ett djurhem som redan arbetar med knappa marginaler kan ett utbrott bli förödande, och även välskötta anläggningar drabbas av stora kostnader. Tidig upptäckt, isolering av smittade djur, korrekt diagnos och behandling samt grundlig desinfektion efter kontakt är helt avgörande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online