1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Biologiska effekter av strålning på cellens beståndsdelar

```html

Strålning är en process där energi överförs i form av vågor eller partiklar genom ett medium eller genom rymden. Det finns flera källor till strålning, bland annat solen, röntgenapparater, mikrovågsugnar och kärnreaktorer. Strålning delas in i två huvudkategorier: joniserande och icke-joniserande.

Icke-joniserande strålning har en låg energinivå och kan inte avlägsna en elektron från en atom eller molekyl – mikrovågsugnen är ett typiskt exempel. Joniserande strålning har däremot en hög energinivå, exempelvis UV-strålar och röntgenstrålar.

Biologiska effekter

Omfattande forskning har bedrivits för att analysera strålningens biologiska effekter på kroppens celler. Vi har alla läst rapporter som tyder på att strålning kan orsaka cancer om kroppen utsätts för höga doser. Även låga doser antas kunna ge genetiska och somatiska effekter på kroppen.

De biologiska effekterna kategoriseras som destruktiva eller icke-destruktiva. Strålning kan skada celler, men de skadade cellerna kan ibland reparera sig själva. Vid andra tillfällen dör cellerna, men de ersätts snart genom normala biologiska processer. Det finns dock situationer då cellerna inte förmår reparera sig, vilket leder till uttalade biologiska effekter.

Direkta effekter av strålning

Direkt effekt innebär att när en cell utsätts för strålning interagerar strålningen direkt med atomerna i en DNA-molekyl eller med andra beståndsdelar i cellen som är avgörande för dess överlevnad. Denna direkta effekt kan i värsta fall leda till att det livsuppehållande systemet förstörs helt.

Indirekta effekter av strålning

Indirekt effekt uppstår även när strålningens interaktion med atomerna i DNA-molekylen är försumbar. Cellen är ändå inte immun mot skador, eftersom cellens huvudsakliga beståndsdel är vatten. Strålningen interagerar med vattnet och bryter bindningen till väte (H) och hydroxid (OH). Dessa element rekombinerar med andra ämnen och kan bilda giftiga komponenter, såsom väteperoxid (H₂O₂).

Det är också viktigt att förstå att alla levande celler reagerar olika på strålning. Vissa är känsligare än andra – exempelvis är celler som delar sig aktivt känsligare än övriga. De celler som påverkas mest, i fallande ordning, är:

  • Lymfocyter och blodbildande celler
  • Reproduktionsceller och mag-tarmceller
  • Nerv- och muskelceller

Exponering för strålning garanterar inte skada, men ju mer strålning kroppen utsätts för, desto större blir risken för och omfattningen av skador.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online