Natriumhypoklorit och kalciumhypoklorit är två vanliga desinfektionsmedel som används i blekmedel och blekmedelsprodukter samt för rening av dricksvatten, simbassänger, dammar och avloppsvatten. De används även vid jordbehandling av frukt och grönsaker. Hypokloriter bekämpar effektivt bakterier, svampar och slembildande alger som kan orsaka sjukdom hos både människor och djur. I närvaro av syre omvandlas hypokloriterna dessutom lätt till natriumklorid (bordsalt) respektive kalciumklorid (vägsalt).
Så tidigt som 1896 användes hypokloriter mot tyfusepidemier i Österrike-Ungern vid Adriatiska havet. År 1905 infördes klorering i England för att eliminera tyfoidfeber från vattenförsörjningen. Klorering tillsammans med filtrering räknas som ett av de mest betydelsefulla framstegen inom folkhälsan – i USA bidrog metoderna till att utrota tyfus, kolera, dysenteri och hepatit A.
År 1957 registrerades natrium- och kalciumhypoklorit, allmänt känt som blekmedel, som bekämpningsmedel. Produkter som används i USA måste uppfylla myndigheten EPA:s (Environmental Protection Agency) standarder. För att behålla sin registrering ska produkterna innehålla 5,25–12,5 procent natriumhypoklorit eller 65–70 procent kalciumhypoklorit, utan andra ingredienser än vatten.
EPA:s kontor för dricksvatten har noggrant testat natrium- och kalciumhypoklorit för vatten- och avloppssystem för att säkerställa att de inte bildar cancerframkallande ämnen. Myndigheten har fastställt en högsta föroreningsnivå på 100 delar per miljard i dricksvatten.
Inom livsmedelsindustrin får natriumhypoklorit användas vid tvätt och skalning av frukt och grönsaker, eller som ett slutligt desinficeringsmedel för utrustning vid livsmedelsbearbetning.
Kalciumhypoklorit (Ca(OCl)₂) innehåller 65 procent tillgängligt klor per vikt och kräver särskild hantering, eftersom ämnet kan antändas vid kontakt med organiskt material. Natriumhypoklorit (NaOCl) är däremot en transparent, ljusgul vattenlösning som innehåller 9–15 procent klor. Natriumhypoklorit som används för att desinficera dricksvatten har dubbel koncentration jämfört med vanligt blekmedel.
Prisvärt sett är natriumhypoklorit billigare än kalciumhypoklorit, vilket ofta gör det till det föredragna valet för större vattenreningsanläggningar.
Båda hypokloriterna är klassificerade i toxicitetskategori I, den högsta toxicitetsnivån. Ämnena är extremt frätande och kan orsaka allvarliga skador på ögon och hud. Vid användning av produkter som innehåller natrium- eller kalciumhypoklorit krävs därför skyddskläder, skyddsglasögon och kemikalieresistenta handskar. Produkterna är märkta med nödvändiga försiktighetsåtgärder som alltid bör följas.
När hypokloritprodukter används i saltvatten bildas hypobromit. Enligt NPDES (National Pollutant Discharge Elimination System) är natrium- och kalciumhypoklorit nästan giftfria för fåglar, men mycket giftiga för fisk och ryggradslösa djur – något som bör beaktas vid utsläpp i naturmiljöer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online