Klordioxid skyddar mot en mängd olika mikroorganismer och hjälper därmed till att skydda oss mot många sjukdomar. Ämnet används i olika former av terapi för att bekämpa kroniska infektioner och bidrar i allmänhet till vår övergripande hälsa och välbefinnande. Det används också i samband med behandling av borrelia och cancer. Överanvändning kan dock orsaka problem, så rådfråga alltid din läkare innan användning – i övrigt betraktas klordioxid allmänt som ett mycket säkert alternativ.
Klordioxid (ClO₂) är ett kraftfullt oxidations- och desinfektionsmedel som länge har använts för att rena dricksvatten samt desinficera ytor och sår. Inom vården används det bland annat vid cancerrelaterade tillstånd – mer precist när hud eller mjukvävnad påverkas av cancer. Många vårdgivare väljer klordioxid som förstahandsdesinfektionsmedel vid behandling av cancersår, eftersom det verkar mot ett brett spektrum av bakterier, virus, protozoer och svampar. Ämnet har starka antiseptiska egenskaper, och när det används lokalt under medicinsk överinseende är risken för hudreaktion eller irritation försumbar.
Klordioxid används inte enbart på cancerrelaterade sår utan även vid aids och andra tillstånd där antiseps krävs. Parasiter som bandmask kan orsaka infektioner i mjukvävnaderna, liksom svampinfektioner som ringorm – även i dessa fall visar klordioxid en kraftfull skyddande verkan. Dessutom kan vissa tungmetaller bryta ner mjukvävnaden i olika organ, och här kan klordioxid hjälpa till att begränsa skadan.
Klordioxid är mycket verksamt och täcker ett brett spektrum av mikroorganismer. Det verkar blekande på hud och mjukvävnader och neutraliserar gradvis patogenerna. Behandlingen sker lokalt (topiskt), och effekten på den infekterade vävnaden är långvarig. Patogenerna ges inte möjlighet att fästa i det drabbade området, och eftersom ämnet även verkar delvis sammandragande (astringerande) hjälper det till att avlägsna mikroorganismer ur vävnaden.
Karl Herxheimer var en tysk läkare som beskrev en särskild reaktion i hud och mjukvävnader hos patienter som behandlades för infektioner orsakade av spiroketbakterier. Reaktionen uppstår ofta när stora mängder patogener dör snabbt under behandlingen och tros bland annat kunna kopplas till bakteriesläktet treponema – samma typ av bakterie som framför allt orsakar syfilis. Hos cancerpatienter kan reaktionen påverka hudvävnad eller till och med nervvävnad. Den drabbade mjukvävnaden rodnar och svullnar gradvis, åtföljt av klåda och en brännande känsla, vilket liknar en allergisk reaktion. Cancerpatienter med en samtidig syfilisinfektion tillhör högriskgruppen. Syfilis visar sig inte alltid som ett uttalat sjukdomstillstånd utan kan ligga vilande i kroppen under lång tid.
Klordioxid betraktas som ett viktigt verktyg i kampen mot cancer. När det gäller att hantera Herxheimer-reaktionen ger klordioxid en effektiv täckning, och många läkare använder klordioxidterapi som förstahandsdesinfektion. Föreningen används vanligen som komplementär terapi (ko-terapi) tillsammans med en specifik anticancerbehandling.
Obs: Denna artikel har endast informativt syfte och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Använd alltid klordioxid eller annan form av terapi i samråd med kvalificerad vårdpersonal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online