Biofarligt avfall är ett samlingsbegrepp för material som kan innehålla smittämnen och som utgör en risk för både människors hälsa och miljön. Att kunna identifiera detta avfall är avgörande, eftersom felaktig hantering kan sprida infektioner och hota den allmänna hälsan. Här går vi igenom vad som räknas som biofarligt avfall och hur det ska kasseras på rätt sätt.
Biofarligt avfall uppstår oftast i vetenskapliga och medicinska laboratorier. Odlingar av humana eller animaliska prover från laboratoriemiljöer betraktas som en form av farligt avfall och ska alltid hanteras med stor försiktighet.
Smittämnen definieras som alla typer av organismer, bakterier eller virus som kan orsaka skada hos människor. Alla odlingar eller stammar som härstammar från ett smittämne klassificeras därför som biofarligt avfall.
Allt avfall från vacciner som används inom humanvården räknas som biofarligt avfall. Detsamma gäller avfall från vacciner som används för att behandla djur, exempelvis inom veterinärvården.
Prover som tas under operationer och som misstänks innehålla smittämnen definieras också som biofarliga. Avfall som innehåller blod eller blodpartiklar – exempelvis kompresser, förband och engångsinstrument – betraktas likaså som biofarligt avfall.
Biofarligt avfall måste göras osmittande innan det får slängas i en vanlig container. Det innebär i praktiken att avfallet ska steriliseras eller förbrännas av en behörig aktör. Vid tveksamheter bör alltid en professionell part eller licensierad avfallsentreprenör konsulteras för att säkerställa korrekt och laglig hantering.
I Sverige regleras hanteringen av smittförande avfall bland annat genom miljöbalken samt föreskrifter från Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket. Inom vården ska smittförande avfall samlas in i godkända, tydligt märkta kärl och transporteras av licensierade aktörer till godkänd anläggning, där det oftast behandlas genom förbränning eller ångsterilisering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online