Alla levande organismer får den energi de behöver genom en cellulär process som kallas cellandning – en fysiologisk process där enkla näringsmolekyler, exempelvis socker, bryts ner av kroppens celler för att producera energi.
Cellandningen är en komplex serie av kemiska reaktioner som äger rum i alla levande celler. I processen bryts enkla sockermolekyler ner för att bilda energi i form av ATP-molekyler (adenosintrifosfat), som fungerar som cellens främsta energivaluta.
Normalt ökar hastigheten på cellandningen när omgivningens temperatur stiger, och när miljön svalnar sjunker andningshastigheten. Detta samband gäller för de flesta organismer, men det finns gränser – vid alltför höga temperaturer kan processen skadas eller helt upphöra.
Temperatur kan beskrivas som den genomsnittliga kinetiska energin hos en grupp molekyler. Ju högre temperatur, desto snabbare rör sig molekylerna, vilket ökar frekvensen av kemiska reaktioner i cellen. Det är därför rimligt att anta att cellulära aktiviteter påverkas starkt av temperaturområdet, vilket även gäller hastigheten på cellandningen. Enzymerna som styr processen är dock temperaturkänsliga: vid för höga temperaturer denatureras de och förlorar sin funktion, medan låga temperaturer gör att reaktionerna går långsammare.
I växter används en del av de ATP-molekyler som bildas vid cellandningen under fotosyntesen för att producera socker. På så sätt kopplas de två processerna samman i växtens energiomvandling.
Flercelliga organismer andas huvudsakligen aerobt, det vill säga med hjälp av socker och syre. Som biprodukter bildas koldioxid, vatten och energi. Denna effektiva form av cellandning gör det möjligt för större organismer att tillgodose sitt energibehov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online