De mineraler som vanligtvis förekommer i sötvatten är kalcium, natrium, kalium, koppar, mangan, järn och magnesium. Vilka andra mineraler som finns – och i vilka mängder de lösta ämnena förekommer – avgörs till stor del av det lokala råvattnet och dess källa.
Halten av lösta mineraler mäts i parts per million (ppm) och bestämmer vattnets så kallade "hårdhet". Ju högre mineralhalt, desto hårdare är vattnet.
När hårdheten i en vattenförsörjning mäts är kalciumkarbonat den enskilda mineral som oftast analyseras. Ämnet kallas ofta för kalk. Kalkavlagringar är det vita, krita-liknande materialet som typiskt ses på insidan av vattenledningar, i vattenkokare och på duschväggar i områden med hårt vatten.
En annan vanlig mineral i både grundvatten (brunnar och akviferer) och ytvatten (sjöar och floder) är järn. Det läcker lätt från marken ner i vattentäkterna, eller tvättas ned från konstruktioner av järn och järnlegeringar. Om ditt vatten lämnar röda eller bruna fläckar på tvätten är järnoftast boven bakom problemet.
Natrium är ett mycket lättlösligt mineral som läcker ner i grundvattnet eller tvättas ut i ytvattentäkter. Det är mer reaktivt än järn och kan vara svårare att avlägsna med konventionella vattenbehandlingsmetoder.
Bland andra vanliga mineraler i vattenkällor återfinns magnesium, koppar, mangan och bly. Enligt amerikanska Safe Drinking Water Act krävs regelbunden testning av koppar- och blyhalter, med specifika behandlingskrav och utökad provtagning när värdena närmar sig definierade tröskelvärden. Om ovanligare mineraler upptäcks – exempelvis bor, arsenik eller fosfor – krävs även där ytterligare provtagning och löpande övervakning.
De flesta kommunala vattenreningsprocesser fokuserar på att leverera säkert och renat dricksvatten. Avlägsnandet av sjukdomsframkallande mikroorganismer samt filtrering för smak och klarhet sköts vanligen genom kombinerade system för desinfektion, sedimentering och filtration.
I områden med hårt vatten finns dessutom en rad olika avhärdningssystem tillgängliga för konsumenter som vill sänka mineralhalten ytterligare. Destillation eller omvänd osmos (RO-system) minskar mineralinnehållet kraftigt – eller eliminerar det helt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online