Växthormoner är organiska ämnen som bildas naturligt inne i växten. De styr tillväxt och andra fysiologiska processer på en plats skild från deras bildningsställe och är verksamma redan i mycket små mängder. Växthormonerna avgör hur stjälkar, blad och blommor formas, men de reglerar även lövfällning samt bildningen och mogningen av frukter.
Ordet "hormon" har flera synonyma begrepp inom botaniken, bland annat tillväxthormon, tillväxtregulator, tillväxtsubstans, fytohormon och formbildande substans.
Upptäckten av växthormoner går tillbaka till Charles Darwins tid. År 1881 observerade han att en coleoptilespets, det vill säga skyddsbladet hos gräsplantors grodd, böjer sig mot ljuset när den utsätts för ensidig belysning. Denna observation ledde till ytterligare forskning och slutligen till att hormonet "auxin a" (auxenotriolsyra) kunde upptäckas och isoleras ur människans urin.
Senare upptäckte forskarna "auxin b" samt "heteroauxin", vilket i grunden är indolättiksyra (IAA). Idag har ett flertal växthormoner identifierats och isolerats från växter.
Auxin bildas i spetsen av coleoptilen, alltså växtens första blad. Hormonet förekommer i låga koncentrationer vid växtspetsarna och verkar därifrån genom att transporteras basipetalt, det vill säga nedåt mot basen av växten.
Auxin spelar en viktig roll vid organskillnadsbildning. När en snittyta på en ung stjälk behandlas med en blandning med hög halt auxin utvecklas en odifferentierad massa av kallusvävnad. Auxin bidrar även till fruktsättning genom att stimulera äggstocksvävnaden att bilda frukt.
Avlösningen av blad, blommor och frukter styrs dessutom av auxin. Därför kan för tidigt fruktfall förhindras genom att applicera auxin strax före eller under skördesäsongen.
Gibberelliner finns i groende plantor och förekommer rikligt i växande vävnader, exempelvis i expanderande hjärtblad eller blad. De utgör naturliga tillväxtreglerande system hos högre växter.
Gibberelliner är inblandade i vissa former av dvärgväxt hos plantor, särskilt vad gäller förlängningstillväxten hos dvärgmajs, dvärgärter samt förlängningen av risplantor. Deras huvudsakliga effekt är förlängning av internodierna, det vill säga stjälklederna.
Hormongruppen deltar även i processer som vila, blomning och fruktsättning. Högre koncentrationer gynnar bildningen av hanblommor, medan lägre koncentrationer favoriserar bildningen av honblommor.
Hormonet cytokinin var tidigare känt under namnen kinin, fytokinin och kinetin. Det används allmänt som genetiskt aktivt ämne som främjar celldelning hos växter.
Cytokininer påverkar vanligtvis växttillväxten genom att stimulera celldelning, även om de i vissa fall endast kan påverka cellförstoring. De har också förmågan att inducera organbildning i odifferentierade växtvävnader.
Vid låga koncentrationer främjar cytokininer rotutveckling, medan högre koncentrationer leder till knoppbildning.
Florigen främjar blomningen och vandrar från bladen till knoppen. Motsatsen är ett ämne som hämmar blomningen och som normalt lagras i knoppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online