Staphylococcus aureus är en bakterie som naturligt förekommer på huden och i näsan hos många människor. Ett normalt, friskt immunförsvar störs sällan av vanliga stafylokocker, även om de ibland kan infektera sår och skrapsår. Impetigo (svinkoppor), en hudinfektion som lätt sprids mellan barn, orsakas också av dessa bakterier. De flesta stafylokockinfektioner kan förebyggas eller behandlas med enkla hygienrutiner.
En så kallad "superbakterie" uppstår när bakterierna utvecklar resistens mot de antibiotika som normalt används. Metikillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) är en sådan superbakterie som inte svarar på behandling med metikillin, penicillin, amoxicillin eller andra liknande, ofta förskrivna antibiotika.
Redan 1959 var läkare och forskare medvetna om stafylokockernas förmåga att mutera och bli resistenta mot antibiotika. Metikillin utvecklades specifikt för att behandla penicillinresistenta infektioner. Redan 1961 rapporterades dock de första fallen av metikillinresistent Staphylococcus aureus i Europa. Liknande infektioner upptäcktes kort därefter i Australien, Japan och USA. Idag är MRSA ett globalt hot, och superbakterierna blir alltmer resistenta även mot vankomycin – ett kraftfullt antibiotikum som läkare vanligtvis sparar som sista utväg.
MRSA delas in i två huvudtyper: sjukhusförvärvad (HA-MRSA) och samhällsförvärvad (CA-MRSA).
HA-MRSA drabbar framför allt patienter med försvagat immunförsvar, exempelvis personer som genomgår dialys eller äldre på trångbodda vårdboenden. Bakterierna kan orsaka allvarliga komplikationer genom att infektera kirurgiska sår eller bidra till lunginflammation och andra sjukdomar. Goda smittskyddsrutiner bland vårdpersonal är det viktigaste skyddet mot HA-MRSA.
CA-MRSA är vanligare i miljöer där många människor vistas tätt, som fängelser, härbärgen och skolor, och sprids ibland inom idrottslag – trots att de drabbade i övrigt är friska. Infektionerna visar sig oftast som mindre hudirritationer och bölder, och det kan räcka att en vårdpersonal tömmer såret.
HA-MRSA sprids framför allt genom bristfälliga smittskyddsrutiner på sjukhus och vårdinrättningar. Enligt en rapport från FierceHealthcare News våren 2009 gav en ny metod lovande resultat: när använda sjukhusplagg veks ihop och "förseglades" i en engångshandske halverades antalet MRSA-fall.
CA-MRSA sprids genom nära fysisk kontakt. Frekvent handtvätt, dagliga duschar med antibakteriell tvål samt att undvika att dela handdukar, tvål och rakhyvlar minskar risken för smittspridning. Att isolera personer med aktiva infektioner och täcka sår tills de läkt är andra beprövade metoder för att stoppa spridningen av CA-MRSA.
Överanvändning och felaktig användning av antibiotika pekas ofta ut som den främsta orsaken till MRSA:s framväxt. Det stämmer att antibiotikabehandling när effektiva alternativ finns, eller att patienter inte fullföljer sina behandlingskurer, bidrar till problemet. Men även korrekt antibiotikaanvändning dödar inte alla bakterier – de som överlever utvecklar snabbt resistens. Antibiotika kan dessutom ta sig in i livsmedelskedjan och grundvattnet, exempelvis via användning i djurhållningen eller genom felaktig hantering av utgångna läkemedel.
En MRSA-infektion kan börja som små röda knölar som lätt förväxlas med finnar, insektsbett eller bölder. Med tiden utvecklas djupa, smärtsamma abscesser som kräver medicinsk vård. Oftast begränsas infektionen till huden, men i sällsynta fall kan den spridas till blod, skelett, lungor, hjärtklaffar eller leder. Tidig upptäckt och behandling är avgörande för att förhindra att infektionen sprids vidare i kroppen eller till andra människor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online