Tanken på parasiter får vem som helst att krypa till i huden. Parasiter är små maskar och andra organismer som lever hela eller delar av sitt liv i eller på en värdorganism. Många tror att bara djur drabbas av tarmparasiter, men sanningen är att även människor mycket väl kan smittas – oftast genom förorenad mat eller vatten, eller via direktkontakt med en smittad person eller miljö.
Cirka 200 miljoner människor världen över bär på springmaskar, och barn är den mest utsatta gruppen med runt 30 procent infekterade globalt. Dessa små, vita maskar blir ungefär en centimeter långa, och honorna kan lägga upp till 15 000 ägg per dag kring ändtarmsöppningen, vilket ofta ger intensiv klåda. En engångsdos maskmedicin räcker dock oftast för att bli av med angreppet.
Hakmaskar förekommer framför allt i tropiska och subtropiska regioner. Larverna lever i jorden tills en lämplig värd kommer förbi – därefter tränger de in genom huden och vandrar via blodbanan till tunntarmen. Väl där fäster de sig i tarmväggen och lever på värdens blod. De flesta vuxna maskar dör naturligt inom ett till två år, vilket kan kännas som en lång tid för den ovetande värden.
Spolmasken är en av de vanligaste parasiterna hos människor. Infektionen börjar med att man oavsiktligt sväljer ägg, exempelvis via förorenade livsmedel. Efter kläckning tränger larverna in i tarmväggen och vandrar vidare till lungorna, där de mognar i en till två veckor. Sedan tar de sig upp till svalget, sväljs ned och återvänder till tarmarna för att utvecklas till fullvuxna maskar. En enda hona kan producera upp till 200 000 ägg per dag.
Det finns över sextio olika arter av piskmaskar, men lyckligtvis kan bara några få infektera människor. Precis som hos andra parasitmaskar börjar smittan med att man äter kontaminerad mat eller kommer i kontakt med jord som innehåller ägg. Äggen kläcks i tunntarmen, där larverna stannar tills de mognat, för att därefter vandra vidare till tjocktarmen. Efter ungefär två månader kan de vuxna honorna utsöndra mellan 3 000 och 20 000 ägg per dag.
Bandmaskar är vanligast hos katter och hundar, som smittas när de sväljer infekterade loppor. Hos människor finns det två arter där vi fungerar som slutvärd: nötkreatursbandmasken och svinbandmasken. Smittan överförs via underkokt eller rått infekterat kött. När äggen väl har intagits kläcks de, och de vuxna maskarna etablerar sig i tarmen, där de lever, äter och fortplantar sig under lång tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online