
Kaliumklorid (KCl) är ett färglöst, kristallint fast ämne med karakteristiska kubiska kristaller. Ämnet är främst känt som ett kaliumgödningsmedel och spelar en viktig roll inom både jordbruket och industrin.
Den viktigaste naturliga källan är Stassfurt-saltfyndigheterna, där kaliumklorid förekommer som mineralet sylvin (KCl) samt som karnallit (KCl·MgCl₂·6H₂O). En annan källa är torkad tång, som kan innehålla upp till cirka 90 procent kaliumklorid.
Kommersiellt framställs kaliumklorid från malerna sylvin och karnallit.
Sylvin är en naturlig blandning av kaliumklorid (KCl) och natriumklorid (NaCl). När en kokhet, mättad lösning av saltblandningen kyls ner kristalliseras kaliumkloridet ut och kan separeras, medan den kvarvarande lösningen huvudsakligen innehåller natriumklorid.
Karnallit återfinns alltid blandad med natriumklorid och magnesiumsulfat. För att avskilja dessa föroreningar krossas malmen och lakas ut med en het 20-procentig lösning av magnesiumklorid. Karnalliten löser sig, medan natriumklorid och magnesiumsulfat förblir olösta och filtreras bort. När den filtrerade lösningen därefter får kristallisera utvinns de kubiska KCl-kristallerna, medan magnesiumkloriden stannar kvar i lösningen.
Kaliumklorid har en smältpunkt på 768 °C och en kokpunkt på 1 411 °C. Ämnet är mycket lösligt i vatten och liknar i de flesta avseenden natriumklorid (NaCl). En tydlig skillnad är dock att kaliumkloridens löslighet ökar betydligt snabbare med stigande temperatur.
Vid hantering av kaliumklorid i pulverform rekommenderas därför skyddshandskar, skyddsglasögon och god ventilation för att minimera exponeringen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online