Ett antiseptiskt medel är ett ämne som hindrar mikrober från att växa och sprida sig. Ignaz Semmelweiss var den första moderna läkaren som insåg att en enkel åtgärd – som att läkarna tvättade händerna – kunde minska infektionsfrekvensen. Det var dock Joseph Lister som kopplade samman handtvätt med kemikalier, såsom blekmedel och karbolsyra, med utrotningen av mikrober. Uppfinningen av antiseptika blev ett avgörande ögonblick i medicinens historia och lade grunden för modern kirurgi.
Semmelweiss, en ungersk obstetriker verksam vid Allmänna sjukhuset i Wien, genomförde en studie av förlossningsresultaten vid sitt sjukhus. Studien visade att 20 procent av kvinnorna som födde barn avled i barnsängsfeber när en läkare utförde förlossningen. När förlossningen istället sköttes av en barnmorsa dog endast en av 30 kvinnor i infektionen.
Även om Louis Pasteur ännu inte hade presenterat sin mikrobiella smittoteori insåg Semmelweiss en avgörande skillnad mellan läkare och barnmorskor: läkarna behandlade flera patienter i rad, medan barnmorskorna oftast förlöste ett barn och sedan gick hem. Särskilt oroade han sig för medicinstudenterna, som dök upp på sjukhusets rundgång direkt efter att ha dissekerat kadaver i sin anatomiundervisning. Han befarade att blod och vävnad på deras händer – som inte alltid tvättats av ordentligt – bidrog till spridningen av infektioner.
Utifrån sin teori krävde Semmelweiss att läkarna skulle tvätta händerna med en klorhaltig lösning. Resultatet var slående: dödligheten bland födande kvinnor sjönk till en av 60. Tyvärr blev framgången kortvarig. När Ungern gjorde uppror mot det österrikiska styret 1849 spreds fientliga stämningar mot ungrare, och Semmelweiss tvingades lämna sin tjänst. Handtvättskravet vid sjukhuset i Wien avskaffades kort därefter.
På 1860-talet var Lister verksam som kirurg i Glasgow när han både läste Semmelweiss rapport om handtvättens effekter och en artikel om Pasteurs mikrobiella teori. Han förstod att handtvätt med en kemikalie som blekmedel troligen hade dödat de mikrober som orsakade infektionerna.
Lister gick steget längre och började förbinda sår med bandage indränkta i karbolsyra. Han konstaterade att dödsfallen i postoperativa infektioner, såsom blodförgiftning (sepsis), minskade kraftigt. År 1867 publicerade han sina resultat i den ansedda tidskriften The Lancet. Andra läkare följde snart hans exempel och utvecklade även hans metoder vidare.
Den New York-baserade läkaren William Halsted började efter att ha läst Listers rapport tvätta sina händer med karbolsyra och krävde att även hans sjuksköterska skulle göra detsamma. Hon klagade dock över hur den frätande kemikalien skadade hennes hud, varför Halsted beställde tunna gummihandskar hos Goodyear – ett beslut som banade väg för de kirurgiska handsken vi känner idag.
Läkare som Ernst von Bergmann och Pasteur visade dessutom att rengöring av kirurgiska instrument med ånga eller värme från en låga ytterligare kunde sänka infektionsfrekvensen.
Införandet av antiseptika gjorde kirurgi till en realistisk och livsduglig behandlingsmetod. Före denna epok vågade kirurger endast operera när inga andra alternativ fanns, eftersom operationer så ofta ledde till dödliga infektioner. Tack vare pionjärerna Semmelweiss och Lister kunde kirurgin utvecklas till den säkra vetenskap den är idag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online