Plasmodium vivax är en av de vanligaste parasiterna som orsakar malaria – en sjukdom som drabbar miljontals människor världen över varje år. Många smittade visar dock inte symptom direkt, eftersom parasiten kan ligga vilande i kroppen under lång tid. Har du vistats i ett malariadrabbat område, eller planerar att resa dit, är kunskap om Plasmodium vivax historia och verkningsmekanismer ett viktigt steg för att skydda din hälsa.
Plasmodium vivax och dess släktingar är en grupp parasiter som överförs via myggor. Ett fascinerande exempel på mänsklig anpassning till malaria är sickelcellsanemi – en genetisk avvikelse där de röda blodkropparna antar en bananliknande, sickelformad skepnad. Denna form gör det svårare för plasmodiumparasiten att etablera kolonier i blodkropparna, vilket ger vissa personer i Afrika en viss resistens mot malaria. Att människokroppen alls har utvecklat ett sådant försvar tyder på att Plasmodium vivax funnits i årtusenden.
Malariaparasiter som Plasmodium vivax trivs i tropiska och subtropiska klimat, exempelvis i Medelhavsregionen samt i regnskogsområdena i Sydamerika, Asien och Afrika. Eftersom myggor är helt nödvändiga för smittspridningen upptäckte flera historiska kulturer att malariaincidensen minskade när man dränerade träsk och stillastående vattensamlingar i närheten. Ett känt exempel är de romerska ingenjörerna som redan under den unga republiken dränerade flera träsk nära Rom – något som bidrog till en kraftig befolkningstillväxt under efterföljande århundraden.
Parasitens livscykel börjar hos en person i ett senare stadium av malariasjukdomen, vars blod innehåller parasitägg. När en mygg suger blod från denna person intar den äggen, som kläcks inne i myggans kropp. Insekten själv påverkas inte, eftersom den inte är parasitens avsedda värd. När myggan senare biter en frisk person sprutas larverna in tillsammans med dess bedövande saliv.
Väl inne i kroppen vandrar larverna till levern, där de förökar sig. Efter en tid – som kan variera från några dagar till flera år – brister en säck fylld med parasiter och släpper ut halvmogna schizonter. Dessa infekterar de röda blodkropparna, mognar, förökar sig och spränger till slut blodkropparna, vilket frisätter ännu fler parasiter. De nya parasiterna producerar i sin tur ägg, och livscykeln börjar om igen. Just den långa vilande fasen i levern är typisk för Plasmodium vivax och förklarar varför återfall kan ske långt efter den ursprungliga smittan.
Malaria kännetecknas av växlande "kalla" och "heta" faser. Under den kalla fasen drabbas patienten av darrningar, frossa och feber. Därefter följer ofta den heta fasen, med illamående, hög feber, värk i hela kroppen och i svåra fall delirium. Lämnas sjukdomen obehandlad kan den leda till fullständig arbetsoförmåga, anemi och i värsta fall döden.
Innan du reser till ett område där Plasmodium vivax kan förekomma bör du alltid rådfråga en läkare om förebyggande medicinering. Antimalariamediciner ska tas både före, under och efter vistelsen i riskzonen. De flesta läkare samt myndigheter som amerikanska CDC rekommenderar dessutom att du använder insektsmedel för att hålla myggor på avstånd. Finns ett myggnät tillgängligt och i gott skick bör du använda det för att skydda dig mot bett under natten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online