I början av 1980-talet införde den amerikanska arbetsmiljömyndigheten Occupational Safety and Health Administration (OSHA) föreskrifter med riktlinjer för arbetsgivare och medarbetare inom hälso- och sjukvården. Syftet var att minska risken för spridning av skadliga smittämnen, däribland huvudlöss.
Riktlinjerna infördes ursprungligen som ett svar på spridningen av aidsviruset, men begreppet smittkontroll var betydligt mer omfattande än så. OSHA:s uppdrag var att minska överföringen av alla infektionssjukdomar såsom de definieras av Centers for Disease Control and Prevention (CDC). Löss ingår bland de smittämnen som listas av CDC.
CDC listar tre typer av löss: huvudlöss, kroppslöss och flatlöss. Löss överlever genom att livnära sig på blod, vilket gör att de i teorin kan överföra blodburna sjukdomar. Huvudlöss smittar dock framför allt via direktkontakt mellan människor, till exempel vid nära huvudkontakt.
OSHA:s föreskrifter täcker alla hygienområden som behövs för att förhindra spridning av löss. Detta omfattar allmänna städ- och hygienrutiner, såsom rengöring, desinfektering, sterilisering, handtvätt samt korrekt hantering av engångsmaterial. Föreskrifterna inkluderar även användning av personlig skyddsutrustning, exempelvis handskar, skyddsglasögon och munskydd.
En komplett lista över OSHA:s föreskrifter finns tillgänglig på myndighetens officiella webbplats. För att efterleva regelverket måste alla anställda utbildas i OSHA:s standarder innan de börjar arbeta på en vårdinrättning. Därefter krävs en repetitionsutbildning en gång per år för att kunskaperna ska hållas aktuella.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online