Enligt American Heart Association överlever endast cirka 8 procent av de 300 000 personer som varje år drabbas av hjärtstillestånd utanför sjukhus. Bland dessa finns omkring 5 800 barn och ungdomar under 18 års ålder. En person som får hjärt-lungräddning (HLR) har dubbelt eller tredubbelt så stor chans att återupplivas. Det finns dessutom inga åldersgränser för HLR-utbildning – studier har visat att barn så unga som nio år kan lära sig och komma ihåg tekniken.
Den första skriftliga redogörelsen för återupplivning härstammar från cirka 800 f.Kr. I Andra Kungaboken, kapitel 4, vers 34, beskrivs hur Elia lade sin mun mot barnets mun, varefter "barnets kött blev varmt". Genom hela Bibeln finns exempel på nyfödda som återupplivades av barnmorskor med mun-till-mun-metoden.
På 1500-talet användes ofta eldstadsblåsbälgar för att blåsa luft i patientens lungor. Tekniken inspirerade senare till utvecklingen av manuella övertrycksapparater (bag-valve-mask). Metoden övergavs dock 1829, när man upptäckte att för mycket luft kunde skada den drabbade.
År 1954 bevisade James Elam att utandningsluft räcker för att ge en person som inte andas tillräcklig syretillförsel. Tillsammans med Peter Safar utvecklade han mun-till-mun-återupplivning, som presenterades 1956. Redan året därpå, 1957, godkände den amerikanska militären metoden.
I början av 1960-talet demonstrerade doktorerna Knickerbocker, Kouwenhoven och Jude fördelarna med bröstkompressioner för att skapa konstgjord cirkulation. Kombinationen av bröstkompressioner och mun-till-mun-andning blev grunden till den moderna HLR:n.
År 1966 standardiserades HLR-utbildningen av National Research Council vid National Academy of Sciences i USA.
Enligt U.S. Mine Rescue Association drogs en ung flicka upp ur floden Seine i Paris år 1900. Inga spår av våld syntes, och hon antogs ha begått självmord. Hennes identitet fastställdes aldrig. Enligt tidens sed skapades en dödsmask av hennes ansikte.
Berättelserna om den mystiska "Flickan från Seine" spreds och blev en legend i Europa, och kopior av dödsmasken distribuerades brett.
Många år senare, 1960, fick dockan Resusci Anne – världens mest kända HLR-träningsdocka – liv. Dock- och leksakstillverkaren Asmund S. Laerdal från Stavanger i Norge påbörjade sitt arbete 1958. Inspirerad av flickans dödsmask anlitade han skulptören Emma Mathiassen för att forma dockans ansikte efter flickans drag.
De första stora HLR-utbildningssessionerna hölls 1972 av Leonard Cobb i Seattle, Washington. Under programmets två första år utbildades fler än 100 000 personer.
American Heart Association började utbilda allmänheten 1973. Idag utbildas mer än 10 miljoner människor varje år genom föreningen.
I mars 2008 gjorde American Heart Association en överraskande ändring av sina riktlinjer: mun-till-mun-andning behövde inte längre utföras på vuxna som kollapsar, slutar andas och inte reagerar. Vid hjärtstillestånd finns det enligt föreningen tillräckligt med syre kvar i lungorna och blodet. Metoden, som kallas hands-only HLR, bygger på oavbrutna bröstkompressioner med en frekvens av 100 per minut för att hålla blodflödet igång till hjärta, hjärna och övriga organ. Kompressionerna ska fortsätta tills hjälp eller en automatisk extern defibrillator (AED) anländer.
Mun-till-mun-andning krävs fortfarande vid barn som kollapsar samt vid drunkningsolyckor, kolmonoxidförgiftning och drogöverdos.
AED-apparater började användas i större skala av poliser under 1980-talet. Apparaterna är mycket användarvänliga, och formell utbildning kan ges på så lite som fyra timmar.
Defibrillatorer finns numera även tillgängliga på allmänna platser. American Heart Association rekommenderar utbildning, men den är inte ett krav. Apparaterna ger tydliga ljud- och bildinstruktioner som guidar användaren genom både AED-användning och HLR – en chock levereras endast om offret behöver en.
En studie från American College of Emergency Physicians upptäckte ett oväntat hjälpmedel för korrekta bröstkompressioner. Den idealiska frekvensen på 100 kompressioner per minut motsvarar nämligen takten i Bee Gees klassiker "Stayin' Alive".
"Många tvekar att ingripa eftersom de inte känner sig säkra på att hålla rätt rytm", förklarade forskaren David Matlock vid University of Illinois College of Medicine at Peoria i ett pressmeddelande. "Våra försökspersoner tyckte att 'Stayin' Alive' förbättrade deras förmåga att komprimera bröstet i rätt tempo."
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online