Hjärt-lungräddning (HLR) är en livräddande färdighet som bygger på en cykel av bröstkompressioner och räddningsandningar. Den används för att rädda personer som inte andas eller saknar puls. Eftersom den drabbades ålder och storlek avgör vilken teknik som ska användas är det viktigt att känna till skillnaderna mellan HLR på vuxna, barn och spädbarn – både för att undvika skador och för att uppnå bästa möjliga effekt. Kom alltid ihåg att ringa 112 innan du påbörjar räddningen, eller be någon annan i närheten att göra det.
Vuxen-HLR följer en cykel med 30 bröstkompressioner och två räddningsandningar, som upprepas tills den drabbade visar tecken på liv, tills ambulanspersonal anländer och tar över, eller tills du själv blir för utmattad för att fortsätta.
Lägg dina båda händer sammanflätade i mitten av bröstet och tryck cirka 4–5 centimeter djupt i en jämn, stadig takt – många räknar högt "ett och två och tre och..." för att hålla rätt tempo. Röda Korset rekommenderar att du knäler bredvid personen, placerar händerna i rätt position, sträcker armarna och låser armbågarna så att axlarna hamnar rakt över händerna. Blås in varje andning i munnen under ungefär en sekund – blåser du för kraftigt eller för länge riskerar du att pressa luft ner i magen, vilket kan göra att personen börjar kräkas.
HLR på barn är i princip samma teknik som på vuxna, men med mindre kraft. Är barnet litet kan det räcka med en hand. Röda Korset rekommenderar då enhandsmetoden: en hand på barnets bröst och den andra på pannan för att hålla luftvägen öppen. Komprimera 2,5–4 centimeter djupt, beroende på barnets storlek.
Den viktigaste skillnaden är att du efter två minuters HLR – alltså fem cykler med kompressioner och andningar – ska pausa och kontrollera om barnet visar tecken på liv, som andning eller puls. Känner du ingenting fortsätter du med ytterligare fem cykler innan du kontrollerar igen.
Att utföra HLR på ett spädbarn kräver stor försiktighet och ett mycket varsamt grepp. Börja med att lägga barnet på rygg på en fast, plan yta. Barnets huvud ska ligga på samma nivå som hjärtat eller lägre. När du lutar huvudet bakåt för att öppna luftvägen måste du vara extremt försiktig så att du inte skadar barnets nacke.
Vid räddningsandning ska din mun täcka både barnets mun och näsa, så att luften får en tillräckligt stor ingång. Andas långsammare än hos vuxna och vänta cirka tre sekunder mellan varje andning. Kompressionerna utförs med bara två eller tre fingrar i mitten av bröstet, tryck ner 1–2,5 centimeter, medan den andra handen stödjer barnet genom att hålla pannan. Andningarna är fortfarande en sekund långa och cykeln består fortfarande av 30 kompressioner och två andningar. Precis som vid HLR på barn ska du stanna upp varannan minut och kontrollera om det finns tecken på liv.
När du möter en medvetslös vuxen får du utgå från att personen hade gett sitt samtycke till hjälp, och du kan därför fortsätta med HLR. En räddare som agerar rimligt och omdömesgillt skyddas av den så kallade Good Samaritan-lagen. När det gäller barn och spädbarn ska du däremot fråga en förälder eller vårdnadshavare om lov, om någon finns i närheten vid tillfället. Finns ingen där skyddas du av samma lagar som vid HLR på vuxna. Röda Korset konstaterar att icke-professionella räddare som ingriper vid nödsituationer sällan stäms för att de hjälpt till, och att Good Samaritan-lagarna skyddar den som hjälper från ekonomiskt ansvar.
Vuxen-, barn- och spädbarns-HLR bygger alla på samma grundcykel: 30 kompressioner och två räddningsandningar. Det som skiljer är kompressionernas djup och styrka samt hur försiktigt du behöver vara. Kom dessutom ihåg att efter varannan minuts vård på barn och spädbarn stanna upp och kontrollera om det finns tecken på liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online