Hjärt-lungräddning (HLR) är en enkel rad åtgärder som utvecklats för att ge allmänheten möjlighet att hjälpa en akut sjuk eller skadad person tills mer avancerad vård anländer. Rätt utförd kan den betyda skillnaden mellan liv och död. Även om HLR är utformad för att vara enkel och lätt att komma ihåg, finns det vissa detaljer i tekniken som många missar. Den här guiden fokuserar på hur du bedömer en patients andning och redar ut några vanliga missuppfattningar. Följ stegen i ordning för att ge bästa möjliga hjälp.
Kom ihåg att alltid larma 112 innan du påbörjar HLR, eller be någon annan i närheten göra det, så att ambulans och sjukvård kan skickas till platsen.
Se till att den medvetslösa patientens luftvägar är fria. När en person förlorar medvetandet blir tungan och epiglottis (klaffen som släpper in luft i lungorna) slapp och kan lätt falla bakåt så att luftflödet blockeras. Placera försiktigt patienten på rygg och luta huvudet bakåt samtidigt som du lyfter hakan, så att ansiktet pekar uppåt – ungefär som om personen skulle sniffa i luften.
Alternativt kan du utföra käklyftmanövern, vilket innebär att du med händerna trycker patientens underkäke framåt. Tänk dock på risken för ryggskada: om du misstänker att personen har skadat nacke eller rygg ska onödiga rörelser undvikas, eftersom de kan förvärra skadan eller i värsta fall leda till förlamning.
Placera dig så att ditt öra befinner sig nära patientens mun och näsa, medan du samtidigt tittar mot bröstet. På så sätt kan du lyssna efter andningsljud, se om bröstet rör sig och känna utandningsluft mot din kind. Lägg gärna en hand på bröstet för att bättre uppfatta rörelserna. Ofta räcker det faktiskt att öppna luftvägarna för att den spontana andningen kommer igång igen.
Tänk på att en person som är på väg att få hjärtstillestånd ibland gör så kallade snark- eller gapandetag (agonal andning). Det är inte normal andning utan ett tecken på allvarligt tillstånd – behandla det som om personen inte andas alls.
Om du inte kan upptäcka några tecken på andning, ge två långsamma räddningsandningar. Om patientens bröst inte höjer sig vid andningarna, eller om du inte känner någon luft som andas ut, finns det stor risk att luftvägarna är blockerade. Justera då huvudläget för att försöka öppna luftvägarna igen och kontrollera om det sitter ett främmande föremål i munnen eller svalget som du kan nå. Upprepa sedan de två långsamma räddningsandningarna tills bröstet höjer sig som det ska.
Om räddningsandningarna kommer ner i patientens lungor ordentligt men patienten ändå inte visar tecken på att andas på egen hand, fortsätter du med HLR precis som du har lärt dig. Enligt aktuella riktlinjer bör du prioritera bröstkompressioner – pressa rakt ner i mitten av bröstet med 5–6 centimeters djup i en takt av 100–120 kompressioner per minut, och växla med räddningsandningar enligt den metod du har fått utbildning i. Fortsätt tills professionell vårdpersonal tar över, en automatisk extern defibrillator (AED) är redo att användas eller patienten börjar andas normalt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online