PPD-hudtestet, där PPD står för purified protein derivative (renat proteinderivat), används för att diagnostisera tuberkulosinfektion. Testet är även känt som Mantoux-testet och är ett av de mest etablerade verktygen för att avgöra om en person har blivit smittad av den bakterie som orsakar tuberkulos, nämligen Mycobacterium tuberculosis.
Vid testet injiceras en liten mängd PPD – ett renat protein extraherat från tuberkelbakterien – ytligt in i huden, vanligen på insidan av underarmen. Injektionen utförs precis under hudytan så att en liten blåsa bildas.
Efter 48 till 72 timmar undersöks injektionsstället. Har personen varit i kontakt med tuberkelbakterien reagerar immunförsvaret, vilket oftast syns som en liten, hård och upphöjd knöl vid stället. En vårdpersonal mäter sedan knölens diameter i millimeter, och storleken ligger till grund för bedömningen av om testet ska tolkas som positivt eller negativt.
Ett positivt PPD-hudtest betyder inte automatiskt att personen har aktiv tuberkulossjukdom. Det visar endast att kroppen har varit i kontakt med bakterien – något som kan gälla både personer med latent (vilande) infektion och personer med aktiv sjukdom.
För att fastställa om det finns en aktiv infektion krävs oftast kompletterande undersökningar, exempelvis:
Det är värt att komma ihåg att testet kan ge falskt positiva resultat hos personer som vaccinerats med BCG-vaccin eller som smittats av närbesläktade mykobakterier. Falskt negativa resultat kan förekomma hos personer med nedsatt immunförsvar eller i ett tidigt skede av infektionen.
PPD-hudtestet är ett enkelt, billigt och värdefullt verktyg för att spåra tuberkulosinfektion och används brett över hela världen, särskilt vid screening av riskgrupper som vårdpersonal, personer i nära kontakt med smittade samt individer från länder med hög tuberkulosprevalens. Ett positivt test är dock bara ett första steg – ytterligare utredning behövs alltid för att avgöra om det rör sig om latent infektion eller aktiv sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online