EMS-protokollen i delstaten Maine (Emergency Medical Services) definierar den prehospitala vård som ges till patienter som drabbats av ett akut hälsotillstånd. Ambulanssjukvårdare (EMT:er) och paramedics är utbildade att agera vid olika typer av medicinska nödsituationer enligt dessa riktlinjer. Protokollen innehåller separata standarder för vuxna, barn och olika medicinska tillstånd. All EMT-personal i Maine utbildas och testas enligt delstatens protokoll, vilka även fastställer definitioner för att garantera enhetlig medicinsk terminologi i hela delstaten.
Maines EMS-system har specifika protokoll för olika typer av andningsbesvär. Syftet är att stabilisera en normal andning och assistera andningen när patienten inte klarar av den på egen hand. Andningsproblem klassificeras med färgkoden "Blå" (Blue) och behandlas beroende på allvarlighetsgrad och hur patienten svarar på den vård som ges. Behandlingsmetoderna inkluderar luftvägsläkemedel som Albuterol (salbutamol), insättning av luftvägstubbar samt assisterad andning, exempelvis hjärt-lungräddning (HLR).
Hjärtproblem markeras med färgkoden "Röd" (Red). Dessa tillstånd kan ha sitt ursprung i hjärtat självt eller i relaterade system i kroppen. EMT:er i Maine är utbildade att administrera aspirin samt att bedöma patientens syresättning och smärtnivå. Protokollen innehåller dessutom tydliga riktlinjer för läkemedelsdosering och defibrillering vid hjärtstillestånd orsakat av hjärtstopp.
Etiketten "Guld" (Gold) används för de standardiserade medicinska protokollen, som omfattar bland annat allergiska reaktioner, koma hos vuxna, diabetiska reaktioner, epileptiska anfall och akut stroke. De flesta av dessa protokoll kräver noggrann övervakning av patienten, intravenös vätskebehandling vid behov samt en bedömning av vad som orsakat besvären. Vid anfall eller koma är korrekt fasthållning och immobilisering av patienten nödvändig för att förhindra ytterligare skada. Allergiska och diabetiska reaktioner kan ofta behandlas redan under transporten med de läkemedel som finns tillgängliga.
Traumaprotokoll förses med en "Grön" (Green) etikett. Alla trauman bedöms utifrån stötens kraft, frakturernas svårighetsgrad samt djupet av penetrationer från externa föremål eller interna kroppsdelar, exempelvis ben. Protokollen definierar också lämpliga åtgärder vid fullständig eller partiell amputation samt vid brännskador av varierande svårighetsgrad. Patienter med trauma kan immobiliseras efter EMT:ns egen bedömning, om det finns risk att patienten annars förvärrar sina skador.
De pediatriska protokollen har en "Rosa" (Pink) etikett och beskriver de åtgärder som krävs för att ge vård åt barn. Många av protokollen liknar de övriga avsnitten, men med barnspecifika anpassningar. Läkemedelsdoserna minskas och procedurer som HLR utförs med andra rörelser när det gäller yngre patienter. De rosa pediatriska protokollen täcker därmed hjärt-, trauma-, andnings- och medicinska protokoll – allt anpassat för barn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online