Triage innebär att patienter sorteras och prioriteras för behandling utifrån hur allvarligt deras tillstånd är. Genom ett systematiskt prioriteringssystem ökar antalet människor som överlever. Triagerutiner används ofta i krigs- eller katastrofsituationer, där ett stort antal patienter behöver vård samtidigt.
Triage är nödvändig för en effektiv hantering av akuta situationer. Det innebär att patienter inte tas emot i den ordning de anländer till sjukhuset, utan enligt riktlinjer som avgör vem som behöver vård mest brådskande och var vården har störst chans att lyckas. För att undvika förvirring och osäkerhet finns riktlinjer som hjälper vårdpersonal att prioritera rätt. Betydelsen av detta arbetssätt kan inte överskattas – särskilt med tanke på att nästan 120 miljoner besök gjordes på amerikanska akutmottagningar enbart under år 2008.
På en akutmottagning inleds triagearbetet vanligtvis med allmänna rutiner som registrering, dokumentation och remittering. När själva triaget påbörjas används riktlinjer för att klassificera patienterna i prioritetsnivåerna I, II, III och IV, baserat på faktorer som medicinska behov, behov av socialtjänst, psykisk hälsa samt missbruk och beroende. När vårdpersonalen får in flera patienter samtidigt måste riktlinjerna följas och åtgärder vidtas snabbt. Mycket vilar på vårdpersonalens bedömning av situationen. Prioritetsnivån kan ändras om det bedöms nödvändigt, men detta ska normalt göras i samråd med läkare.
Tillstånd som kvalificerar för prioritetsnivå I omfattar bland annat kraftiga blödningar, akuta bröstsmärtor, medvetslöshet och andra allvarliga tillstånd. Patienter med sådana behov klassas som nivå I och ska tas om hand först. Därefter följer nivå II, som inkluderar exempelvis abscesser, graviditet i andra eller tredje trimestern utan mödrahälsovård, samt situationer där patienten har slut på livsviktiga läkemedel, som epilepsimedel. Nivå III omfattar mindre allvarliga tillstånd, som oförklarlig hosta eller smärta som kan tyda på behov av behandling men som inte är livshotande. Nivå IV avser mindre åkommor, som icke-livshotande tillstånd, små sår och blåmärken eller andra besvär som varken orsakar svår smärta eller hotar den övergripande hälsan och välbefinnandet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online