Tsunamin i Indiska oceanen i december 2004, som krävde uppskattningsvis 169 000 människoliv och lämnade hundratusentals människor hemlösa, är bara ett exempel på den förödelse tsunamier kan orsaka. En av de största anledningarna till att tsunamier har orsakat så omfattande förstörelse är att de oftast slår till med liten eller ingen varning alls. Forskare har dock utvecklat system och nätverk av strategiskt placerade detekteringsbojar – så kallade tsunamimeter – som analyserar tsunamier i realtid och ger befolkningen i tsunamins väg värdefull tid att förbereda sig och evakuera.
Enligt National Academy of Engineering (NAE) utvecklades den första tsunamimetern som användes i Deep-Ocean Assessment and Reporting of Tsunamis-systemet (DART) vid National Oceanic and Atmospheric Administrations (NOAA) Pacific Marine Environmental Laboratory (PMEL) i Seattle, Washington, år 1987. Bojan kan detektera och mäta en tsunami med en amplitud så liten som en centimeter på upp till 6 000 meters djup. Data överförs sedan till en boj vid ytan, som vidarebefordrar informationen till en markstation via satellit. DART-nätverket gör det möjligt för analytiker att fastställa tsunamins bana, magnitud och destruktiva potential.
Med en kostnad på cirka 250 000 dollar per station har DART-systemet sparat delstaten Hawaii miljontals dollar sedan 2003. Ett exempel är en tsunami som orsakades av en jordbävning nära Adak i Alaska. DART bedömde att vågen inte utgjorde något hot mot delstatens kustområden, och ingen varning utfärdades – vilket sparade Hawaii cirka 68 miljoner dollar i evakueringskostnader. Som jämförelse kostade en liknande händelse i samma region år 1986, innan DART fanns på plats, hela 40 miljoner dollar i onödig evakuering av Hawaiis kustområden. Tsunamin visade sig dessutom vara mindre än en fot hög när den nådde land.
Enligt NAE kommer nästa generation tsunamimeter att integrera numeriska modelleringstekniker för att kunna prognostisera tsunamier i realtid för specifika kuststäder. USA har investerat 37,5 miljoner dollar för att utöka sina möjligheter till tsunamiövervakning och varning. Med 32 nya bojar kommer DART-systemet att täcka samtliga länder vid Stilla havet och Atlanten, vilket ger nästan 100-procentig täckning av USA:s kuster.
Ironiskt nog saknas det fortfarande ett fullt utbyggt varningssystem i Indiska oceanen – platsen för den mest förödande tsunamin i modern historia. Enligt NAE: "Även om det finns tusentals förtöjda och fritt flytande databojor samt tusentals landbaserade miljöstationer runt om i världen, och fler än 50 miljösatelliter i omloppsbana runt jorden som tillsammans levererar miljontals datauppsättningar, kan de flesta av dessa ännu inte kommunicera med varandra." Global Earth Observation System of Systems (GEOSS) är ett amerikanskt-ledd internationellt initiativ som syftar till att koppla samman dessa system för en global tsunamitäckning. "Kombinerat med de insatser som pågår i Indiska oceanen kommer vi att kunna kasta ut ett säkerhetsnät över hela världen", säger NAE.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online