
Riktlinjer för akut triage används för att hjälpa räddningspersonal när de hanterar incidenter med flera skadade personer i olika grad av allvarlighet. Systemet, som utvecklades redan på 1700-talet, har successivt förfinats och använts vid storskaliga katastrofer som terroristattackerna mot World Trade Center, bombningen av den federala byggnaden i Oklahoma City samt kollapsen av Interstate 35-bron i Minneapolis.
Termen "triage" kommer från det franska verbet trier, som betyder att separera eller sortera. Inom sjukvården används konceptet för att snabbt och effektivt identifiera de allvarligast skadade personerna i en situation med många offer. Idén om triage lanserades av den franske kirurgen Dominique Jean Larrey, som organiserade vården av sårade soldater under Napoleonkrigen på 1790-talet.
Målet med riktlinjerna för akut triage är enkelt: att snabbt rikta medicinska resurser till de personer som behöver dem mest. Det vanligaste systemet är Simple Triage and Rapid Treatment (START), som utvecklades 1983 av Hoag Hospital i Newport Beach, Kalifornien, tillsammans med Newport Beach brandkår.
START-systemet hjälper räddningspersonal att snabbt organisera sina resurser vid massolyckor. Riktlinjerna bygger på enkla bedömningar av andning, puls och medvetandegrad, och det finns anpassade versioner för barn. Den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC har dessutom ett eget fälttriagesystem, som liknar START men fokuserar på att säkerställa att offer för trauma skickas till rätt typ av behandlingscenter.
Med START-systemet kan utbildad sjukvårdspersonal triage varje patient på en minut eller mindre. Varje offer klassificeras i en av fyra kategorier enligt ett färgkodat system som anger skadornas svårighetsgrad:
Vid hantering av offer för traumatiska skador – allt från trafikolyckor till terrordåd – talar sjukvårdspersonal ofta om "den gyllene timmen". Nyckeln är att föra offret från olycksplatsen till operationssalen inom en timme. Triageriktlinjer hjälper till att uppnå detta mål och rädda liv. Forskning från CDC visar att risken att dö av traumatiska skador är 25 procent lägre när offret förs till rätt traumacenter baserat på fälttriagebedömningar gjorda på plats.
När triageriktlinjer tillämpas tar sjukvårdspersonal på sig ansvaret att fatta livsavgörande beslut under enorm tidpress. Det innebär att omedelbar hjälp riktas till dem som har störst nytta av den, samtidigt som personer med överlevnadsmöjligheter som är minimala ges lägre prioritet – ett av triagens mest svåra och etiskt komplicerade dilemma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online