Deoxyribonukleinsyra, eller DNA, är den grundläggande byggstenen i celler och finns genomgående i kroppens celler hos både människor och djur. Teorin om att DNA finns i hela kroppen lanserades på 1940-talet, medan själva formen på DNA presenterades 1953 av James Watson och Francis Crick, enligt PBS.
Den första forskningen kring DNA utfördes av Oswald Avery 1943. Han teoretiserade att DNA fanns i kroppens celler och gjorde det möjligt för cellerna att dela sig och reproducera sig exakt, där vissa mutationer orsakar skillnader. Strukturen och formen förblev dock okänd fram till 1952, när Rosalind Franklin använde en teknik som kallas röntgenkristallografi för att ta fram de första bevisen på DNA:s form. Utifrån Franklins röntgenbilder utvecklade Watson och Crick sin berömda teori om att DNA bildas i en helixform med två nukleinsyrasträngar.
De två informationsbärande strängarna som utgör DNA:s struktur bildar tillsammans en dubbelhelix som liknar en spiraltrappa. Formen begränsas delvis av evolutionen – cirka 12 procent av informationen i DNA styrs av evolutionära principer, enligt Science Daily. Formens detaljer, inklusive knölar, spår, veck och vändningar i strukturen, kan användas för att avgöra vilken djurart som DNA:t ursprungligen kommer ifrån.
Tredimensionella modeller kan användas för att identifiera formen och strukturen hos en individs DNA. Dessa tekniker gör att DNA:s struktur kan visas i betydligt större detalj än vad tvådimensionell modellering och bokstavsidentifiering möjliggör. Användningen av 3D-modellering har gjort det möjligt för forskare att identifiera proteiner som binder sig till DNA-strukturen och därmed bestämma dess form. Proteiner utgör en viktig beståndsdel i skapandet av DNA:s form och struktur – de binder sig till DNA-ytan på det sätt som ger den enklaste och säkraste passformen.
DNA:s struktur och individuella form kan också bestämmas med hjälp av linjära kodningstekniker. Vid denna metod kodas de enskilda delarna av DNA-strukturen med bokstäver; det mänskliga genomet består vanligtvis av DNA-material kodat som A, T, G och C, rapporterar Science Daily. Linjära identifieringstekniker täcker dock färre områden av DNA-strukturen än 3D-modellering. DNA finns i varje cell i kroppen, inklusive muskler, sädesvätska, saliv, blod och hud.
Kunskapen om DNA:s form har revolutionerat biologin och medicinen. Från Averys tidiga experiment till dagens avancerade 3D-modellering har varje genombrott fördjupat vår förståelse för hur arvsanlagen fungerar – och öppnat dörren till alltmer precisa metoder för medicinsk diagnos, kriminalteknik och evolutionsforskning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online