Gaussisk sannolikhet är ett sannolikhetsmått inom statistiken som hjälper till att bestämma det vanliga och genomsnittliga utfallet inom en viss grupp. Vanligtvis plottas data i ett punktdiagram, varefter sannolikheten beräknas genom att rita en linje med bästa anpassning – ofta kallad normalfördelningskurvan eller ”klockkurvan”. De resultat som erhålls används sedan för en rad olika ändamål, allt från vetenskaplig forskning till statlig planering.
Gaussisk sannolikhet är en sannolikhetsteori som bestämmer och mäter den normala eller vanliga fördelningen av ett visst fenomen inom en grupp. Teorin har använts flitigt sedan sin upptäckt och är uppkallad efter Johann Carl Friedrich Gauss, en tysk matematiker verksam under 1800-talet. Under sin livstid gjorde Gauss betydande bidrag till både naturvetenskapen och matematiken, så pass att teorin om gaussisk sannolikhet döptes till hans ära.
Teorin i sig uppfanns eller upptäcktes dock inte av en enda person, utan utvecklades successivt av en grupp forskare genom historien och världen över. Bland andra Abraham de Moivre och Pierre-Simon Laplace lade tidigt grunden till det som senare blev känt som normalfördelningen.
Inom medicinen används gaussisk sannolikhet för att avgöra vilka läkemedel och behandlingar som bör finnas tillgängliga för olika sjukdomar och åkommor. Läkare undersöker patienter med en viss diagnos och plottar statistiskt deras symtom och hälsoproblem. Data analyseras sedan för att fastställa den gaussiska sannolikheten för sjukdomen i fråga.
De symtom och faktorer som ligger inom den gaussiska sannolikheten är det som läkarna drar slutsatsen utgör de ”officiella” symtomen och behandlingsmetoderna för en specifik sjukdom. Användningen av gaussisk sannolikhet inom medicinen hjälper inte bara till att avgöra hur en sjukdom och dess symtom ska behandlas – den kan också bidra till att identifiera helt nya sjukdomar som ännu inte upptäckts.
Den gaussiska sannolikheten har använts flitigt inom naturvetenskapen som ett sätt att identifiera gemensamma faktorer samt bedöma noggrannheten och precisionen hos vetenskapliga experiment. När forskarna ska testa en förutbestämd hypotes genomför de många experiment enligt samma procedur.
Tanken är att om experimentet upprepas flera gånger under en tidsperiod är de resultat som faller inom den gaussiska sannolikheten det mest sannolika svaret på hypotesen. Detta gör den gaussiska sannolikheten oerhört viktig inom vetenskapen, eftersom vetenskaplig forskning och experimentens utfall bygger på just denna metod för att besvara frågor inom medicin, geologi och miljövetenskap.
Många statliga myndigheter och offentliga organ använder gaussisk sannolikhet för att bedöma och fastställa vad samhället behöver från sin regering för att förbättra livskvaliteten. Den gaussiska sannolikheten mäter normalitet – det vill säga det vanligaste problemet, bekymret eller den vanligaste effekten inom en viss grupp människor.
Ett exempel: när New Yorks befolkning analyseras med avseende på den allmänna hälsan visar den gaussiska sannolikheten att majoriteten av newyorkborna lider av fetma. Ett statligt initiativ skulle därför kunna vara att inrätta fler träningsprogram för att hjälpa invånarna att bekämpa fetman. På samma sätt kan metoden användas för att prioritera resurser inom skola, vård och socialtjänst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online