Fördelar och nackdelar med gelelektrofores

Vad är gelelektrofores?

Gelelektrofores är en laboratoriemetod som används för att separera molekyler utifrån deras molekylvikt och laddning. Med tekniken kan deoxyribonukleinsyra (DNA), ribonukleinsyra (RNA) samt proteiner separeras på ett effektivt sätt. De vanligaste materialen som används för att bilda gelen är agaros och polyakrylamid.

Historik

Gelelektrofores introducerades för första gången under 1930-talet. Under 1960- och 1970-talen utvecklades de flesta av de tekniker som idag används för att separera DNA och proteiner, vilket la grunden för metodens breda användning inom molekylärbiologi och biokemi.

Fördel: Detektion oavsett storlek

De flesta typer av DNA, RNA och proteiner kan detekteras med gelelektrofores, oavsett molekylstorlek. Koncentrationen i gelmatrisen väljs i förväg så att molekylen av intresse enkelt kan separeras utifrån dess uppskattade storlek. Detta gör metoden mycket flexibel och anpassningsbar efter olika analysbehov.

Fördel: Liten mängd startmaterial krävs

En stor mängd startmaterial behövs inte för att genomföra en analys med gelelektrofores. Det räcker till exempel med så små mängder som pikogram av DNA för att provet ska kunna detekteras, vilket gör tekniken särskilt värdefull när provmaterialet är begränsat.

Nackdel: Svårt att extrahera prover

När ett prov har körts på en gel är det möjligt att extrahera provet ur gelen för vidare analys. Det är dock nästintill omöjligt att återfå allt material från ursprungsprovet, vilket kan vara en begränsning när efterföljande experiment kräver fullständig återvinning av provet.

Nackdel: Farliga material

Försiktighet måste alltid iakttas vid hantering av material som används inom gelelektrofores. Etydiumbromid, som ofta används för att visualisera DNA i geler, är exempelvis en känd mutagen och måste hanteras med lämpliga skyddsåtgärder. Även polyakrylamid i monomer form är giftigt och kräver noggrann hantering.

Sammanfattning

Gelelektrofores är en kraftfull och mångsidig teknik för separation av biologiska molekyler. Metodens förmåga att detektera små mängder material och hantera molekyler av olika storlek gör den oumbärlig inom forskningen, samtidigt som utmaningar kring provextraktion och säker hantering av farliga kemikalier bör beaktas.