Den mänskliga kroppen består av en komplex blandning av celler och kemiska föreningar som förekommer i olika koncentrationer. När dessa koncentrationer förändras kan det leda till sjukdom. För att kunna analysera blodets kemiska sammansättning och koncentrationer använder kliniska kemilaboratorier en rad olika analysatorer och kemiska principer.
Laboratoriet för klinisk kemi är specialutrustat för att analysera blodets kemiska egenskaper. Blodet innehåller många olika ämnen som är avgörande för kroppens funktion, bland annat proteiner, enzymer, vitaminer, mineraler, lipider (fetter) och sockerarter. Flera olika tekniker används för att mäta halterna av dessa ämnen i blodet.
Turbidimetri bygger på principen om ljusabsorption för att mäta koncentrationen av kemiska ämnen i ett prov. När plasma eller serum från blodet blandas med vissa reagens uppstår en kemisk reaktion som gör provet grumligt. Grumligheten mäts genom hur mycket ljus som lyckas passera igenom provet. Ju högre koncentration av det analyserade ämnet, desto större blir grumligheten och desto mindre ljus passerar fritt genom provet.
Kolorimetri fungerar på liknande sätt som turbidimetri, men med en viktig skillnad: här mäter analysatorn en förändring i provets färg efter att ett reagens har tillsatts. Graden av färgförändring är direkt proportionell mot koncentrationen av det ämne som analyseras. Med andra ord – ju mer av ämnet som finns i provet, desto större färgförändring registrerar analysatorn.
Immunologiska metoder använder antikroppar som riktas specifikt mot vissa kemiska ämnen för att detektera dem. Antikroppar är dock endast lämpade för att påvisa stora molekyler, exempelvis proteiner eller hormoner. Inom klinisk kemi märks antikropparna vanligtvis med en radioisotop eller ett enzym. Efter att antikropparna tillsatts provet avlägsnas överskottet, och de antikroppar som bundit till det sökta ämnet detekteras sedan via sin märkning.
Kromatografiska analysatorer mäter koncentrationen och sammansättningen av kemiska föreningar genom att låta provet passera genom en kolonn, oftast av papper eller gas. Under passage genom kolonnen separeras de olika kemiska ämnena som provet består av. De separerade ämnena identifieras därefter utifrån sin storlek och form i kolonnen. Många tester för att påvisa narkotika i urin och blod bygger på just denna princip.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online