En obduktion – från latinets autopsia, "att se med egna ögon" – kallas även post mortem-undersökning eller likundersökning. En personlig läkare får endast utföra en obduktion efter samtycke från den anhörige som är närmast till hands. En rättsläkare (medical examiner) behöver däremot inte inhämta något samtycke. Rättsläkare är statligt utnämnda läkare som är certifierade specialister inom rättsmedicinsk patologi.
Obduktionsrapporter innehåller ofta facktermer som kan kännas svårtolkade för den utanför medicinvärlden. Här går vi igenom de vanligaste begreppen och vad de faktiskt betyder.
Rigor mortis är den stelhet som uppstår i kroppen efter döden. Orsaken är att musklerna förlorar adenosintrifosfat (ATP), det ämne som gör att energi kan transporteras till musklerna. Dödsstelheten brukar börja ungefär två timmar efter dödsfallet, men den utvecklas snabbare i de mindre musklerna än i de större. Efter cirka 48 timmar släpper stelheten från kroppen. Av denna anledning används graden av rigor mortis som en faktor vid bestämning av tidpunkten för döden.
Lividity, eller livor mortis, syftar på den ansamling av blod och missfärgning som uppstår i kroppens nedre delar hos en avliden person. När döden inträffar och hjärtat slutar slå sjunker blodet i kroppen direkt under inverkan av tyngdkraften. Livor mortis börjar inom 30 minuter efter döden och kan pågå i upp till 12 timmar. Därför är lividity en viktig ledtråd både för att fastställa dödstidpunkten och för att avgöra om kroppen har flyttats från en plats till en annan efter dödsfallet.
Patologi är läran om sjukdomars natur och orsaker. En obduktion omfattar oftast en neuropatologisk del (hjärnan) samt en kardiovaskulär patologisk del (hjärtat och kärlsystemet), ibland listad under rubriken mikroskopisk undersökning. I patologidelen av obduktionsrapporten redovisas alla avvikelser som hittats i de inre organen till följd av sjukdom. Det anges även om en sjukdom var dödsorsaken eller en bidragande orsak till döden. En person kan exempelvis dö i leversvikt, men obduktionen kan då visa att den underliggande patologin var skrumplever – förgiftning eller skada ligger alltså inte bakom.
Obduktionsrapporten innehåller alltid en toxikologisk sammanställning som listar vilka gifter och ämnen rättsläkaren testat för i kroppen. Serologiska resultat, det vill säga analyser av kroppsvätskor, kan redovisas separat. Blod, urin och sämvätska är de vanligaste vätskorna som undersöks, men även ögonvätska och galla kan förekomma i listan. Rapporten redovisar alla spår av droger, alkohol eller andra substanser som påträffats i serologidelen. Observera att om ett ämne inte finns med i rapporten betyder det att inget test gjorts för just det ämnet – inte att ämnet saknas i kroppen.
Rättsmedicinen är området där vetenskap och juridik möts. När ett dödsfall framstår som misstänkt eller onaturligt utförs en rättsmedicinsk obduktion, till skillnad från en medicinsk obduktion som görs när dödsorsaken med säkerhet beror på sjukdom. Medicinska obduktionsrapporter bygger vanligtvis på journaler, sjukdomshistorik och tidigare läkarutlåtanden. Rättsmedicinska obduktionsrapporter innehåller dessutom en sektion för bevis som samlats in. Om en kroniskt eller terminalt sjuk patient i verkligheten dog till följd av brott, kan en medicinsk obduktion missa spår som en rättsmedicinsk obduktion skulle ha upptäckt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online