Sugmaskar, eller trematoder, är parasiterande plattmaskar som infekterar blodet, lungorna, levern eller tarmarna hos ryggradsdjur. Ett av de vanligaste sätten att diagnostisera en infektion är att identifiera sugmasksägg i patientens avföring under mikroskop. Om ägget har "skuldror" eller inte – alltså en förhöjd, utstickande kant på vardera sidan om locket (operculum) – är ett viktigt kännetecken vid artbestämningen. Även om det finns många arter av sugmaskar, som var och en infekterar olika delar av kroppen, är det bara ett fåtal arter som regelbundet infekterar människan.
Fasciola hepatica (den stora leverflundran) är den främsta arten som infekterar gallgångarna i människans lever. Smittan överförs via vattenkrasse, vattenkastanjer och andra vattenväxter. Dess ägg är ovala med tunna skal och saknar skuldror. Clonorchis sinensis, den så kallade kinesiska leverflundran, infekterar också levern men smittar genom att man äter otillräckligt upphettad sötvattenfisk. Symtom och komplikationer är snarlika för båda arterna, men C. sinensis är mindre och har mycket framträdande skuldror. Även Opisthorchis viverrini, en art som främst förekommer i Thailand och angränsande länder i Sydostasien, har tydligt utpräglade skuldror.
Den sugmask som oftast infekterar människans lungor är Paragonimus westermani. Dess ägg är asymmetriska, har tjocka skal och tydliga skuldror. Infektionen får man oftast genom att äta infekterade kräftdjur, exempelvis krabbor och räkor. I sällsynta fall kan masken vandra vidare till hjärnan, där den kan orsaka krampanfall och potentiellt livshotande inflammation.
Den vanligaste tarmflundran hos människan är Fasciolopsis buski, som huvudsakligen förekommer i Östasien. Arten liknar F. hepatica både när det gäller livscykel och yttre egenskaper, och båda smittar via infekterade vattenväxter. Liksom hos F. hepatica är äggen stora och ovala, med tunna skal helt utan skuldror. Det finns dock andra tarmflundror som faktiskt har skuldror, bland annat Heterophyes heterophyes och Metagonimus yokogawai. Båda dessa arter finns främst i Fjärran Östern, har utpräglade skuldror och etablerar sig i tunntarmen.
Schistosomerna omfattar alla trematodarter som infekterar blodomloppet, och de är de enda sugmaskarna som har separata han- och honindivider. De tre vanligaste arterna som infekterar människan är Schistosoma haematobium, S. mansoni och S. japonicum. Inget schistosomägg har skuldror, men alla har istället utmärkande taggar som skiljer dem från andra slags sugmasksägg och gör dem möjliga att skilja åt mellan arterna.
Att kunna skilja på dessa detaljer är avgörande inom parasitologisk diagnos, eftersom rätt artbestämning styr valet av behandling och uppföljning. Vid misstanke om sugmaskinfektion bör man alltid kontakta vården för korrekt laboratorieundersökning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online