Statistisk signifikans används för att avgöra om statistiska resultat är tillförlitliga och om de skillnader som upptäcks faktiskt är verkliga och inte bara beror på slumpen. De vanligaste måtten för statistisk signifikans är t-statistikan och p-värdet.
Det är viktigt att komma ihåg att mycket små skillnader kan bli signifikanta när stickprovet är stort, medan betydligt större skillnader krävs när stickprovet är litet. För att ta reda på hur många mätningar som behövs för att uppnå statistisk signifikans bör stickprovsstorleken därför uppskattas redan innan studien genomförs.
Börja med att bestämma vilken alfanivå som ska användas. Alfanivån anger hur stor felmarginal som är acceptabel i den statistiska analysen. I de flesta fall används en alfanivå på 0,05, men andra värden kan förekomma. Tänk på att ju högre alfanivå, desto större blir risken för fel i beräkningen.
Uppskatta sedan det medelvärde som du vill undersöka i studien. Ofta baseras detta uppskattade medelvärde på tidigare forskning. Alternativt kan det beräknas utifrån en mindre testundersökning eller en pilotstudie på en liten stickprovsgrupp.
Sätt in dina värden i följande ekvation:
n = t² × p(1 − p) / m²
Här är t konfidensnivån – normalt 95 procent, vilket motsvarar standardvärdet 1,96. p är det uppskattade medelvärdet (andelarna) och m är felmarginalen, alltså alfanivån. Resultatet n visar den stickprovsstorlek som krävs för att uppnå statistisk signifikans.
Tips: Avrunda alltid resultatet uppåt till närmaste hela enhet, eftersom ett för litet stickprov riskerar att ge opålitliga resultat. Genom att göra en noggrann beräkning i förväg sparar du både tid och resurser i din studie.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online