Elektrofores är en laboratorieteknik som separerar biomolekyler utifrån egenskaper som storlek, form eller elektrisk laddning. Forskare inom livsvetenskaperna använder elektrofores både för att analysera prover och för att renframställa biomolekyler som proteiner och nukleinsyror.
Elektrofores är ett värdefullt verktyg vid analys av proteinprover. De flesta proteiner bär en negativ laddning i en svagt basisk lösning, vilket gör att de vandrar genom en gel med en hastighet som kännetecknas av deras storlek. Eftersom proteiner har komplexa tredimensionellt veckade strukturer är det nödvändigt att tillsätta ett milt lösningsmedel som denaturerar proteinerna genom att bryta upp deras inbördes interaktioner.
Elektrofores används även när DNA ingår i analyser. Fragment av deoxyribonukleinsyra (DNA) eller ribonukleinsyra (RNA) med olika storlekar kan separeras med hjälp av antingen agarosgelelektrofores eller polyakrylamidgelelektrofores, beroende på fragmentens ungefärliga molekylvikt.
För stora DNA-molekyler – de som är mellan hundratusentals och miljontals baspar långa – används istället pulsfältselektrofores. Denna metod gör att den framåtriktade rörelsen avbryts av kortare pulser i motsatt riktning, vilket möjliggör separation av mycket långa molekyler.
När mycket stora DNA-molekyler behöver separeras används alternerande fältselektrofores. Denna typ av elektrofores hanterar DNA-fragment som varierar i storlek från 40 till 20 000 kilobaspar. För biologer innebär detta ett betydande genombrott, eftersom det möjliggör separation av större mängder DNA än vad konventionella metoder klarar av.
Vid analys av små volymer används ofta förskjutningselektrofores. Denna metod har förmågan att analysera extremt låga koncentrationer, vilket gör det möjligt att använda samma prov för många olika studier utan att kvaliteten på resultaten försämras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online