Reproduktiv kloning innebär att man tar DNA från ett djur och använder det för att skapa en ny version av samma djur. Klonen är dock inte en fullständig kopia av ursprungsdjuret – den delar visserligen exakt samma kromosomala DNA, även kallat kärn-DNA, men miljöfaktorer gör att individen ändå blir unik.
Vid reproduktiv kloning tar forskarna ut det genetiska materialet från en donerad äggcell och placerar det i en äggcell vars egen cellkärna tagits bort. Därefter stimuleras celldelningen med hjälp av kemikalier och elektriska strömmar. När embryot börjat utvecklas placeras det i en kvinnlig värd, som bär fram fostret tills det föds.
Motståndare till reproduktiv kloning menar att tekniken kan minska varje individs unikhet och att den potentiellt kan öppna dörren för farliga experiment inom genetisk manipulation. Kritikerna varnar också för de etiska dilemman som uppstår när människor börjar skapas på konstgjord väg.
Förespråkare hävdar å sin sida att kloning är en reproduktiv rättighet. De pekar på att tekniken kan hjälpa föräldrar som förlorat ett barn att sörja och gå vidare, samt att den kan ge ofruksamma par en möjlighet att få biologiska barn.
Siffrorna från djurförsöken är talande: cirka 95 procent av alla kloningen av djur har slutat i missfall, dödfödsel eller allvarliga, livshotande tillstånd. Många forskare anser därför att reproduktiv kloning i nuläget är osäker och farlig.
Mänsklig reproduktiv kloning motsätts av många inom den vetenskapliga och medicinska världen, liksom av stora delar av allmänheten. Experterna befarar att kloning av människor skulle leda till samma hälsoproblem och samma förlust av liv som redan setts vid djurkloning, vilket gör frågan till ett av vår tids mest kontroversiella vetenskapliga områden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online