Borrelia är en fästingburen sjukdom som kan drabba alla – från de allra yngsta barnen till äldre. Även djur kan bära på smittan. Orsaken är en spiralformad bakterie som kallas spiroket. Spiroketerna är ökända för att vara svåra att upptäcka och för sin förmåga att efterlikna andra sjukdomar. Detta gör det ofta mycket svårt att få en korrekt diagnos.
Orsaken till borrelia är bakterien Borrelia burgdorferi, som först isolerades från en hjortfästing år 1981. Fall av sjukdomen har dock dokumenterats redan under slutet av 1800-talet. Borrelia har rapporterats i samtliga 50 delstater i USA samt i Kina, Europa, Japan och många andra länder. I USA är sjukdomen vanligast i nordöstra delarna, från Maine till Maryland.
Vissa fästingarter som lever i nära anslutning till hjortar bär på bakterierna i sin mag- tarmkanal och överför sjukdomen när de biter sig fast i huden. Fästingbettet är själva smittkällan och öppnar vägen för att bakterierna sprids vidare i kroppen. Borrelia är däremot inte smittsamt mellan människor – smittan överförs endast via ett infekterat fästingbett.
I princip alla delar av kroppen kan påverkas av borrelia. Avvikelser i hud, leder, blodcirkulation och nervsystem är vanligast. När bakterierna sprider sig från bettet kan röda utslag och influensaliknande symtom utvecklas. I senare skeden av sjukdomen tillkommer lokaliserade hudinfektioner och allt allvarligare besvär.
Ett klassiskt tecken är en röd ring runt bettet, ofta kallad "ögonring" eller "bull's-eye". Många patienter minns dock aldrig att de blivit bitna, och så många som en av fyra drabbade får aldrig något utslag – vilket gör diagnosen ännu svårare att ställa.
En hjärnskada är ett avgränsat område i hjärnan som skadats eller drabbats av sjukdom. Skadan kan ha flera olika orsaker, exempelvis trauma, infektioner eller problem med immunsystemet, men orsaken är inte alltid känd. Hjärnskador kan kopplas samman med borrelia, men de förekommer inte hos alla drabbade. Vissa personer utvecklar lindriga skador medan andra får betydligt svårare besvär.
När en diagnos har ställts kan läkaren förskriva antibiotika, exempelvis dokicyklin eller amoxicillin. Vid tidiga stadier är behandlingen oftast effektiv och symtomen avtar inom två till tre veckor. Tidpunkten är avgörande: ju tidigare behandlingen påbörjas efter smittan, desto snabbare och mer komplett blir återhämtningen. Om behandlingen fördröjs tills dess att senare symtom visar sig kan återhämtningstiden bli förlängd och ytterligare behandlingsinsatser bli nödvändiga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online