Från frontlinjen av genteknik till vardagen inom brottsbekämpning – DNA-testning har blivit ett oumbärligt verktyg inom medicinsk forskning, patientvård, polisarbete och många andra områden inom vetenskap och industri. Med tanke på DNA-testningens stora betydelse är det väl värt att titta närmare på hur den används inom dessa olika områden, samt vilken påverkan den har på samhället i stort.
Varje cell i varje levande organism innehåller en livsviktig kemisk komponent som kallas deoxyribonukleinsyra (DNA). DNA bär på den genetiska koden för cellens och organismens utformning, funktion och utveckling. Att kunna tyda denna kod har lett till enorma framsteg inom diagnos och behandling av sjukdomar och kroppsliga åkommor, samt inom forskningen kring arv och släktskap. Dessutom har det gjort brottsbekämpningen betydligt mer effektiv.
När den genetiska koden "knäcktes" på 1950-talet kunde genetiker och medicinska specialister börja identifiera de genetiska drag som ligger bakom ärftliga sjukdomar som överförs från förälder till barn. Genetiska DNA-tester har utförts på allmänheten sedan 1960-talet. Screening av nyfödda för fenylketonuri (PKU) var det första genetiska DNA-test som erbjudades den breda befolkningen. PKU är en metabolsjukdom som utan tidig behandling leder till intellektuell funktionsnedsättning. Eftersom symtomen inte visar sig förrän sent i spädbarnets utveckling måste behandlingen inledas inom de första dagarna efter födseln för att ge optimalt resultat.
De följande decennierna innebar en dramatisk minskning av antalet fall av intellektuell funktionsnedsättning kopplad till PKU, tack vare tidiga insatser. Utan DNA-screening skulle chanserna till lyckad diagnos och behandling av PKU vara betydligt sämre. I dag, när allt fler sjukdomar och medicinska tillstånd kan identifieras genetiskt, är olika former av DNA-tester rutin inom klinisk verksamhet. De vanligaste typerna av medicinska DNA-tester är: diagnostisk testning, presymtomatisk testning, anlagstestning, fosterdiagnostik samt screening av nyfödda.
DNA-testningens extraordinära betydelse för kriminaltekniken har förändrat polisens arbetsmetoder, avgjort civilrättsliga faderskapstvister och gett oss en ny bild av straffrätten. Så kallade DNA-"fingeravtryck" (även känt som DNA-profilering eller DNA-typning) introducerades i bevisläggningen i mitten av 1980-talet av den brittiske forskaren Alec J. Jeffreys. Denna revolutionerande teknik gjorde det möjligt att fastställa en persons identitet och därmed koppla gärningspersoner till deras brott. Teknikens höga träffsäkerhet har bidragit till att tusentals brottsfall kunnat lösas och att hundratals oskyldigt dömda personer friats. Privata faderskapslaboratorier i USA genomför hundratusentals tester varje år, och antalet offentliga kriminaltekniska laboratorier i landet har ökat kraftigt – till över 150 – vilket även påverkat utvecklingen av forensiska DNA-program i Europa och Asien.
Släktforskning handlar om att studera sin härkomst. Det mest populära DNA-testet inom detta område är faderskapstestet, som fastställer vem som är ett barns biologiske far. Men DNA-tester spelar också en viktig roll när det gäller att upptäcka andra delar av sitt ursprung, exempelvis etnisk bakgrund och anlag för vissa medicinska tillstånd.
Trots alla fördelar med DNA-testning väcker tekniken också flera kontroversiella frågor inom den privata sektorn samt i akademiska och juridiska kretsar. Bland de mest diskuterade frågorna finns bristen på enhetlig reglering för kvalitetskontroll, riskerna för kränkningar av den personliga integriteten samt diskriminering från försäkringsbolag baserad på en individs genetiska historia.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online