Stamcellsforskning är en gren av medicinsk forskning som utnyttjar stamcellernas unika egenskaper för att utveckla botemedel mot sjukdomar och odla vävnad till nya organ. Området är dock kontroversiellt, eftersom det ibland – men inte alltid – innebär användning av mänskliga embryon.
Stamceller har förmågan att omvandlas till i princip vilken celltyp som helst i kroppen. Embryonala stamceller finns i embryon och i blod från navelsträngen. Vuxna stamceller, även kallade icke-embryonala stamceller, förekommer i små mängder i kroppens organ.
Embryonala stamceller har en obegränsad förmåga att utvecklas till alla typer av mänskliga celler. Det gör att de kan regenerera skadad vävnad och i framtiden möjligen användas för att bygga upp vävnad till nya organ. Många tror att embryonala stamceller kommer från aborterade foster, men i verkligheten kommer de oftast från ägg som befruktats utanför kvinnans kropp, till exempel vid provrörsbefruktning.
Vuxna stamceller har redan använts för att behandla en rad olika sjukdomar, bland annat flera cancerformer, autoimmuna sjukdomar, hjärtsjukdomar, immunbristsjukdomar och anemi.
Förespråkare för stamcellsforskning menar att denna typ av vetenskaplig verksamhet kommer att ge viktig kunskap om människokroppen. Vissa hävdar också att aborterat foster kan användas, eftersom de ändå skulle komma att kasseras. Även oanvända ägg, som par låtit extrahera vid provrörsbefruktning men aldrig använt, har utnyttjats i stamcellsforskningen.
Bland motståndarna finns farhågor om att stamcellsforskning så småningom skulle kunna leda till att forskare klonar människor. Andra anser att förstörelsen av embryon är oetisk, oavsett vilket medicinskt värde forskningen kan ha.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online