Ett mätglas är en oumbärlig del av utrustningen i många laboratoriemiljöer. Dess främsta uppgift är att mäta upp bestämda mängder vätskor, även sådana som är sura eller frätande. Konstruktionen gör det möjligt att utföra ungefärliga volymmätningar samtidigt som vätskan enkelt kan hällas ur. Ett mätglas består av flera olika komponenter som tillsammans gör det både praktiskt och relativt robust.
Huvuddelen av mätglaset är det långa röret där vätskan hälls in och mäts. Röret kan tillverkas av olika material beroende på vilka vätskor det ska användas till. Glas och borosilikatglas (till exempel Pyrex) är vanliga val tack vare sin kemiska stabilitet. Polypropen används också ofta, eftersom denna plastpolymer tål många olika kemikalier och dessutom är slagfast. Ett annat alternativ är polymetylpeneten, som uppskattas för sin klarhet, låga vikt och förmåga att motstå att gå sönder om glaset tappas.
Basen ser till att mätglaset står stadigt på ett plant underlag. Vissa baser är en integrerad del av glaset och tillverkade av samma material. Andra baser är gjorda av plast och konstruerade så att glasröret kan lyftas ur, vilket underlättar rengöring och byte.
Den tredje komponenten är stötfångaren, som skyddar glaset från att spricka eller gå sönder om det välter. Stötfångaren är oftast flyttbar och kan dras upp och ner längs röret, men placeras normalt på den övre halvan av glaset där risken för skador är störst.
Förutom stötfångaren och basen har mätglaset graderingar – streck och linjer – som gör det möjligt att avläsa volymen av vätskan. Dessa markeringar är oftast tryckta direkt på glaset, och många modeller har även siffror som referenspunkter vid vissa intervall.
Många mätglas har dessutom en liten utgjutningspip vid den öppna överkanten. Den gör det lättare att hälla ur vätskan utan att spilla, vilket är särskilt användbart när man arbetar med kemikalier.
Ett utbrett missförstånd är att mätglas ger exakta mätningar. Även om de kan vara ganska träffsäkra för vardagligt laboratoriebruk bör annan utrustning, exempelvis pipetter eller mätkolvar, användas när precisa provmängder krävs. Mätglaset är alltså bäst lämpat för snabba, ungefärliga volymbedömningar.
Materialen som mätglaset är tillverkat av kan vara mer eller mindre resistenta mot kemikalier och värme. Polypropen tål exempelvis många kemikalier och är slagfast, men inte värmetåligt – det får därför inte utsättas för öppen låga eller steriliseras i en autoklav. Kontrollera alltid tillverkarens specifikationer innan du använder ett mätglas i laboratoriemiljö, särskilt om det ska hantera aggressiva kemikalier eller höga temperaturer.
Mätglas finns i en rad olika storlekar, vanligen angivna i milliliter (ml). Vanliga storlekar är 10 ml, 25 ml och 100 ml, men sortimentet sträcker sig från små 5 ml-modeller till stora glaser på upp till flera liter för laboratorier som behöver hantera större vätskevolymer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online